Förskollärares syn på hur leken kan stimulera barns språkutveckling

Sammanfattning: I förskolan är lek och språk en stor del av barnens vardag. Forskningen anser att lek är det främsta verktyget barnen kan använda sig av för att utveckla sitt språk. I leken får barnen chans att använda sin kommunikation och på så sätt träna sin språkutveckling. Syftet med studien är att undersöka hur förskollärarna tänker kring barns lek och dess relation till språkutveckling. Vi har valt att inrikta oss på hur förskollärare som arbetar med yngre (1-3år) och äldre (3-6 år) barn resonerar kring frågan. För att undersöka detta har kvalitativ metod varit utgångspunkten. För att samla in vårt datamaterial har vi använt oss av semistrukturerade intervjuer. Vi valde att spela in intervjuerna för att sedan transkribera innehållet. Åtta förskollärare har medverkat fyra som arbetar med barn mellan 1-3 år och fyra som arbetar med barn mellan 3-6 år. Förskollärarna har beskrivit deras relation samt arbete med lek som verktyg för språkutveckling. Studien har sin utgångspunkt i den sociokulturella teorin som innefattar att lärandet hos barnen sker i samspel med andra individer. Resultatet för studien skiljer sig delvis åt beroende på om förskollärarna arbetar med barn mellan 1-3 år eller 3-6 år. Det som framkommer i resultatet är att förskollärarna anser generellt att relationen mellan leken och språket påverkar varandra. För de barn som är mellan1-3 år är leken det viktigaste verktyget, barn behöver behärska leken för att kunna kommunicera i den. Förskollärarna anser att för barn mellan 3-6 år har språket en större påverkan. För att leken skall bli djup och att barnen ska kunna utvecklas i den krävs att de hanterar det talade språket. Resultaten visar även att förskollärarna anser att deras närvaranderoll i barns lek främjar till språkutveckling. De som arbetar med yngre barn 1-3 år arbetar med att uppmuntra barnen till att vilja prata genom att benämna ord och tillföra nya ord som skapar en språkutveckling. Det förskollärarna behöver ha i åtanke är att utvecklingen ska ske från barnens egna nivåer och behov. Arbetssättet hos de förskollärare som arbetade med de äldre barnen 3-6 år är liknande men en aning utvecklad. Barnen skall tillgodoses med nya ord samt att förskollärarna har ett varierat språk och använder synonymer när de pratar med barnen. De arbetar även med att bygga på barnens tidigare kunskaper. Det är förskollärarens ansvar att hitta en bra balans mellan att vara närvarande i leken men också ge barnen frihet.