Det ouppnåeliga idealet : Ätstörningar och muskeldysmorfi ur ett genusperspektiv

Sammanfattning: Inledning: Psykisk ohälsa ökar bland barn och unga vuxna i åldrarna 10–24 år i Sverige, och den kan ta sig många uttryck, bland annat i form av ätstörningar och muskeldysmorfi. I denna litteraturöversikt fokuseras på dessa diagnoser ur ett genusperspektiv. Syfte: Studien avser att belysa ätstörningar och muskeldysmorfi ur ett genusperspektiv. Metod: Denna litteraturöversikt är en ”intergrative litterature review” där tidigare publicerad forskning sammanställs och tolkas. Artikelsökning har skett genom databaserna CINAHL och PubMed, varifrån tio vetenskapliga studier valts ut och analyserats. Resultat: Det konstaterades att ätstörningar och muskeldysmorfi påverkas starkt av rådande utseendeideal, oavsett om det är faktiska ideal eller subjektivt upplevda. Bilder på kroppar för vilka individen exponeras tycks också de spela en avgörande roll för individens uppfattning av en normativ kropp. Generellt beskrivs och uppfattas enligt studierna ätstörningar som ”kvinnligt” och muskeldysmorfi som ”manligt”. Både män och kvinnor kan drabbas av kroppsmissnöje, och ideal i enlighet med rådande könsrollsnormer styr på vilket sätt detta tar sig uttryck. En man som lider av en ätstörning beskrivs som omanlig, och i attitydmätningar utsätts kvinnor för hårdare stigmatisering generellt. Diskussion: Kroppsmissnöje och dess konsekvenser kan orsaka stort lidande, men kan på ett effektivt sätt motverkas genom folkhälsoinsatser för att främja goda normer, en positiv kroppsuppfattning samt motverka stigmatisering. En god arena för detta kan vara genom massmedia och genom insatser för ökad självkänsla. Minskad stigmatisering och hälsosamma normer kan öka benägenheten till att söka hjälp för eventuella problem, och därmed också minska trycket på samhälleliga insatser för drabbade.