Immunterapi mot melanom - är adoptiv immunterapi framtiden?

Sammanfattning: Melanom är en av de mest immunogena (immunstimulerande) tumörformerna och immunterapi har därför varit en behandlingsform som studerats för att undkomma de svåra biverkningar som erhålls vid de konventionella behandlingsmetoderna, som cytostatika och strålning. Det finns många olika strategier för att inverka på och aktivera immunförsvaret och flera immunterapier finns redan godkända och används idag för behandling av melanom. Flera av dessa terapier verkar dock genom att generellt stimulera immunförsvaret vilket resulterat i betydande biverkningar samt haft förhållandevis liten effekt mot tumörerna. Endast en liten andel (som högst 6%) har uppvisat en så kallad fullständig respons, det vill säga blivit helt fria från tumörer vid dessa behandlingar. Adoptiv immunterapi går ut på att man ”tränar” och aktiverar patientens egna T-celler in vitro att känna igen och angripa tumörceller och återinjicerar dem sedan, vilket resulterat i en mer riktad behandling med flera gånger högre effektivitet mot tumörerna jämfört med andra immunterapier och man har nått upp till en fullständig respons på 22 %. Det är en komplex metod med flera olika steg där utvecklingsmöjligheter finns. Först måste man välja vilka T-celler man ska använda sig av. Man har framgångsrikt använt sig av T-celler tagna direkt från tumören, men sitter tumören olämpligt är detta inte alltid möjligt och man har därför även börjat studera möjligheten att genetiskt modifiera T-celler tagna från blodet. För bästa effekt av T-cellerna måste patientens immunförsvar dämpas före återinjicering. Interleukin 2 (IL-2) injiceras också i samband med återinjiceringen för att stimulera T-cellerna. Denna förbehandling och injektion av IL-2 har visat sig vara toxisk och lett till biverkningar och därför behöver man finna mer specifika sätt att hämma immunförsvaret och stimulera det med IL-2 endast i tumören för att minska toxiciteten. Hur länge och på vilket sätt T-cellerna ska odlas in vitro är en annan utmaning och man har bland annat funnit att kortare odlingstid av T-cellerna innan återinjicering har gett effektivare svar. Kortare tid innan återinjicering ger också tumören/tumörerna mindre tid att utvecklas innan behandling. På grund av sin höga effektivitet och specificitet är adoptiv immunterapi en lovande behandlingsform mot melanom för framtiden, men mycket finns att utveckla. Att kombinera adoptiv immunterapi med andra immunterapier kan vara ett sätt att öka effektiviteten ytterligare. Man borde också försöka hitta enklare metoder att framställa Tceller för adoptiv immunterapi. Detta är troligtvis också nödvändigt då många sjukhus inte har de resurser som krävs för att utföra denna typ av behandling.