Ränteavdragsbegränsningarna och etableringsfriheten : En EU-rättslig bedömning av bestämmelsernas förenlighet med etableringsfriheten

Sammanfattning: Ända sedan införandet av de svenska ränteavdragsbegränsningarna, som kan leda till nekat avdrag för räntekostnader inom intressegemenskapen beroende på mottagarens skattesituation och syftet bakom transaktionen, har reglernas förenlighet med EU-rättens etableringsfrihet varit ett omdiskuterat ämne. Syf-tet med denna uppsats är att utröna reglernas förenlighet med EU-rätten på denna grund.EU-rätten förbjuder vanligtvis alla former av hinder mot etableringsfriheten. Avsteg får dock göras i särskilda fall om hindrande åtgärder kan motiveras mot bakgrund av art. 52(1) FEUF eller ett trängande allmänintresse. De hindrande åtgärderna måste vidare ha till syfte att uppnå de anförda rättfärdigandegrun-derna samt inte gå utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dess mål.EU-kommissionen menar att reglerna särskilt missgynnar gränsöverskridande verksamhet. Vidare anser EU-kommissionen att reglerna går utöver vad som är nödvändigt, trots att reglerna förvisso skulle kunna motiveras. Regeringen menar att reglerna inte utgör ett hinder mot etableringsfriheten, eller att reglerna i vart fall kan motiveras och är proportionerliga.Vid en granskning av de svenska ränteavdragsbegränsningarna finner författar-na att det föreligger hinder för etableringsfrihetens utövande, men att detta hinder kan motiveras med stöd av behovet att motverka skatteflykt och beho-vet att upprätthålla en väl avvägd fördelning av beskattningsrätten mellan medlemsstaterna. Det svenska regelverket går dock utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål, särskilt avseende rättssäkerhet och det totala nekandet av avdrag, och måste därför anses vara oförenliga med unionsrätten.