Karaktärsdragen i ungas meningsskapande och interaktion : En fokusgruppsstudie av tonåringars samtal om kärleksrelationer

Sammanfattning: Romantisk kärlek och kärleksrelationer är centralt i människans existens. Tonåren är en tid i livet där många kommer i kontakt med dessa företeelser för första gången, och det tidigare outforskade området får mening genom nya erfarenheter och intryck. Innebörden av kärlek och kärleksrelationer formas också genom interaktion med andra människor, och i tonårstiden är jämnåriga en betydelsefull referenspunkt när man skapar sig en uppfattning om världen. Forskning om hur tonåringar i interaktion med varandra pratar om kärlek och kärleksrelationer är dock begränsad. Med anledningen av detta syftar följande studie till att undersöka hur interaktionen ser ut när tonåringar pratar om kärlek och kärleksrelationer med jämnåriga. Studien undersöker även upplevda könsskillnader, det vill säga hur tonåringar pratar om tjejer respektive killar i samtal om kärlek och kärleksrelationer. De teoretiska verktyg som används i analysen är samhandling, som härstammar från Blumers symboliska interaktionismperspektiv, samt deskriptiva och preskriptiva normer. Studien antar fenomenologi som metodologisk ansats och metoden som används är fokusgruppsintervjuer med två grupper av tonåringar 16–18 år. Resultatet visar att samhandlingen som tonåringarna formar i interaktion med varandra har en plastisk karaktär som snabbt kan byta riktning när nya tankar presenteras. Detta beror på att tonåringarna i hög grad är bekräftande och accepterande mot varandras uttalanden, samt anpassar sina egna svar utifrån det som redan sagts. Även tonåringarnas diskussioner om upplevda förväntningar på killar och tjejer i kärleksrelationer, kännetecknas av denna plasticitet. Tonåringarna uppvisar en medvetenhet kring könsskillnader i kärleksrelationer, i form av deskriptiva och preskriptiva normer, som de både ifrågasätter och bekräftar.