Obotligt oskäliga avtalsvillkor - En studie om principiella ställningstaganden i rättspraxis beträffande särskilda avtalsklausultyper i ljuset av 36 § avtalslagen

Sammanfattning: I samband med framarbetandet av 36 § avtalslagen uttrycktes olika uppfattningar vad beträffar hur domstolarnas avgöranden bäst bör utformas för att främja vägledning och förutsägbarhet i en annars obestämd generalklausul. Principiellt med möjlighet att stämpla villkor som oskäliga i sig framfördes i lagmotiven. Kausistiskt, baserat på omständigheterna i det enskilda fallet, menade flertalet remissinstanser, inklusive Lagrådet. Uppsatsen ämnar utreda vilket synsätt som är förhärskande enligt rådande rättsläge och därpå hur avtalsvillkor som innebär en väsentlig rubbning i parternas sinsemellan skyldigheter och rättigheter, ska bedömas – i varje enskilt fall, eller förklaras oskäliga på ett generellt plan. Utredningen tar avstamp i den rättsdogmatiska metoden. Erkända rättskällor har studerats och involverats i rekonstrueringsprocessen. Naturligen har stort utrymme tillägnats lagmotiven och rättspraxis. Uppsatsen visar på obenägenhet i rättspraxis att stämpla vissa villkor som obotligt oskäliga. Men helt saknas inte principiella ställningstaganden i övrigt. Rättspraxis har tillfört rättsläget principiellt viktiga avgöranden. Inte minst klargjordes i NJA 2017 s. 113 att ansvarsbegränsning som omvandlar konsumentens principiella rätt till påföljd till en formalitet utan praktiskt värde är oskäligt i sig. Sammantaget har rättspraxis likväl anklagats för att tillmäta situationsunika omständigheter alltför stor vikt. Lagmotivens ambitioner om principiellt präglade avgöranden har såtillvida ej till fullo fått genomslag. Vidare åskådliggörs problem med en renodlat binär tillämpning av principorienterad regel. Användningen i rättspraxis av formuleringarna ”oskäligt i sig”, ”oskäligt i och för sig”, ”generellt oskäligt” visar sig därtill inte helt lyckat.