Att ta plats och ges utrymme – en diskursanalys av personal på öppna ungdomsverksamheters tal om tjejers plats

Sammanfattning: I uppsatsen undersöks hur personal på öppna ungdomsverksamheter, populärt kallade fritidsgårdar, talar om kön och tjejers plats inom verksamheterna. Studiens syfte är att undersöka hur kön omtalas och förstås inom ramen för öppna ungdomsverksamheter samt hur det påverkar gårdarnas jämställdhetsarbete. Vårt urval, som är målstyrt, innefattar tre olika öppna ungdomsverksamheter ifrån en och samma stadsdel i Göteborg. I varje verksamhet har vi genomfört semistrukturerade intervjuer med två anställda ur personalen. Det empiriska materialet har analyserats med hjälp av diskursanalys och sociologisk teoribildning om kön. De huvudresultat vi genom analysen har kommit fram till är att fritidsgården är en plats som i grunden inte tillhör tjejer. Detta yttrar sig genom att deras plats på gården ofta omtalas i termer av att de ska ges utrymme eller ta plats. Detta kan förstås utifrån en historisk bakgrund där öppna ungdomsverksamheter från början uteslutande riktade sig till killar. I vårt empiriska material talar däremot samtliga informanter om tjejers plats på fritidsgården utifrån en jämställdhetsdiskurs. Denna diskurs intar därför en hegemonisk plats i materialet och yttrar sig genom vikten våra informanter lägger vid att arbeta för jämställdhet samt att göra fritidsgården till en plats för alla. Samtidigt är en annan diskurs närvarande i materialet, den historiskt dominerande diskursen, som utgår ifrån grundantagandet att fritidsgården i grund och botten är killarnas arena. Trots att ingen av de intervjuade talar utifrån denna diskurs, används frekvent argument ur diskursen som ett sätt för personalen att positionera sitt jämställdhetstal. Utifrån sådana argument ska jämställdhet uppnås genom att tjejerna tar eller ges plats genom att tillägna sig traditionellt manliga egenskaper och beteenden. På så vis blir förståelsen av jämställdhet också uppbunden och beroende av en förståelse av fritidsgården som en i grunden manlig arena, vilket riskerar att rekonstruera den rådande könsordningen. Parallellt framträder andra sätt att positionera jämställdhetstalet i materialet, där argument som frigör sig från den historiskt dominerande diskursen används för att problematisera gårdarnas könsordning. Här kan jämställdhet formas genom att killarna lär sig agera annorlunda och genom att traditionella tjejaktiviteter uppvärderas som eftersträvansvärda för båda könen. I detta tydliggörs en pågående diskursiv kamp om hur och på vilka grunder ett gott jämställdhetsarbete ska föras. Detta påvisar att jämställdhet idag är ett interdiskursivt begrepp, vilket tyder på en pågående social förändring i synen på samhällets könsordning.