Att anmäla oro för barn som far illa : Sjuksköterskors erfarenheter och upplevelse inom beroendevård av att göra orosanmälan till Socialtjänsten: En kvalitativ intervjustudie

Sammanfattning: Bakgrund: Hälso- och sjukvårdspersonal i Sverige har en lagstadgad skyldighet att göra orosanmälan till Socialtjänsten vid misstanke om att barn far illa. Anmälningsplikten infördes redan under 1920-talet och regleras i socialtjänstlagen. Statistik över inkomna orosanmälningar i Sverige visar att endast cirka 10 procent av anmälningarna kommer från hälso- och sjukvården. Sjuksköterskan spelar en viktig roll när det kommer till att identifiera riskfaktorer för barn som far illa men forskning visar att det av olika anledningar ibland råder osäkerhet och tveksamhet när det kommer till att göra orosanmälningar till Socialtjänsten. Syfte: Syftet var att utforska vad sjuksköterskor på beroendemottagningar har för erfarenheter av och hur de upplever att göra orosanmälan om barn som far illa till Socialtjänsten. Metod: En kvalitativ explorativ design valdes där datainsamling gjordes med semistrukturerade intervjuer. För att bearbeta materialet användes en kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Resultat: Analysen resulterade i tre kategorier, ett medvetet förhållningssätt, konsekvenser av handling samt det professionella samarbetets betydelse med sammanlagt sex underkategorier.  Diskussionen fördes utifrån Sigridur Halldórsdóttirs teori om caring and uncaring samt tidigare relevant forskning och litteratur. Slutsats: Att ha barnperspektivet underlättar för sjuksköterskor i beslutsfattandet av att göra orosanmälan för barn som far illa och kan även vara ett stöd i kommunikationen med patienten.