Planering av planeringen : Kommuners arbete med prioritering och tidsplanering av detaljplaner

Sammanfattning: Examensarbetet syftar till att redovisa hur fyra olika kommuner i Stockholmsområdet, Huddinge, Nacka, Sollentuna och Vallentuna, arbetar med prioriteringar och initiala tidsplaner för samhällsbyggnadsprojekt. Syftet är även att göra en studie över hur väl initiala uppskattningar i samband med planuppdrag för detaljplanearbetets tidsåtgång stämmer överens med verkligt utfall. Sveriges kommuner ansvarar för fysisk planering och ska se till att kommunen tillfredsställer behovet av bostäder och allmänna funktioner. Rutinerna för hur prioriteringar för samhällsbyggnadsprojekt utförs och redovisas varierar stort mellan kommunerna. Huddinge framställer årligen ett av kommunfullmäktige antaget styrdokument som avser tre år och omfattar både prioriteringar projekten sinsemellan och tidsplaner för respektive projekt. Både aktiva och framtida projekt redovisas i dokumentet. Nacka arbetar efter en prioriteringsmodell som bygger på ett poängsystem som är anpassat efter politikernas mål och riktlinjer vid initiering av nya projekt.  Aktiva projekt prioriteras av projektledaren med inflytande från en styrgrupp bestående av enhetschefer. I Sollentuna fokuserar prioriteringen på resursplanering där handläggarnas arbetstid fördelas mellan projekten, vilken stäms av med politikerna. Vallentuna kommun tar årligen fram en omfattande bostadsbyggnadsprognos som redovisar en sammanställning över bostadsprojekt för de kommande tio åren.  Det som redovisas är projektets nuvarande skede och uppskattat igångsättningsår för bostäderna. Den initiala tidsplanen för respektive projekt redovisas numera vanligtvis i planbeskedet. Innan möjligheten till planbesked infördes i plan- och bygglagen (2010:900; PBL) varierade förekomsten av en initial tidsplan. Studien över initiala tidsplaner omfattar tidigare rutiner, innan införandet av planbesked i PBL, varför resultatet för de olika kommunerna inte går att jämföra sinsemellan då rutinerna var mer varierande. Resultatet visar dock att det generellt är stora skillnader mellan initialt uppskattad tidsåtgång och verkligt utfall, vilket visar svårigheten med att tidigt uppskatta en tidpunkt för antagande. Därför är det viktigt att kommunerna poängterar att oförutsedda händelser och omprioriteringar kan ske och att tidpunkten i bland annat planbeskedet endast är en riktlinje. Dock kan det konstateras att kommunerna även har varit väl optimistiska vid uppskattningen av tidsåtgången för de studerade projekten och de borde ha erfarenheten att göra mer rimliga tidsplaner. Det kan noteras att det finns lagreglerat hur detaljplanearbetet ska bedrivas, men däremot finns inga direktiv som reglerar hur kommunerna ska bedriva sin samhällsbyggnad. Det som är svårast är inte att detaljplanera ett avgränsat område utan svårigheten är att planera och prioritera samspelet mellan kommunens olika samhällsfunktioner – att planera planeringen!