Tillverkning av pardörr i ramverksteknik : Efter äldre förlaga och anpassning för ny plats

Detta är en M1-uppsats från Mittuniversitetet/Avdelningen för design

Sammanfattning: Entrén till en före detta bagarstuga är otät och står inte emot väder och vind. Syllstocken under dörrkarmen har en pågående fuktskada på grund av att vattenavrinningen inte fungerar som den ska. Fuktskadans omfattning har undersökts på platsen och åtgärd i form av halvsulning föreslås samt att ny karm med droppnäsa ska installeras. I rapporten beskrivs hur en ny utåtgående pardörr tillverkas utifrån en förlaga. Tre pardörrar har valts ut som förlagor och jämförs stil-, konstruktion- och funktionsmässigt. En av dörrarna valdes bort på grund av sämre konstruktion. På den dörr som valdes som huvudsaklig förlaga stämde höjdmåtten med den nya dörren och fyllningarnas indelning behövde inte ändras. Oavsett vilken förlaga som valdes fick bredden justeras. Tillverkningen av dörrbladen genomfördes huvudsakligen med snickerimaskiner. För vissa moment användes handverktyg. Den största svårigheten i tillverkningen var att få bra passform vid profilernas möten i ramverket. Dörren ytbehandlas med linoljefärg i en kromgrön kulör. Kulören har valts för att stämma in med övriga dörrar på fastigheten. Med nya utåtgående dörrblad med stänglist och överljus gör entrén mer vädertät och farstun får ett dagsljusinsläpp. På detta sätt kan de gamla inåtgående dörrbladen sitta kvar och därmed bevaras utan att ändras. Vill man återfå det ursprungliga utseendet är det förhållandevis enkelt att montera ner de nya dörrbladen. Ur ett mer strikt byggnadsvårdstänk hade byggnadens ålder haft större betydelse med avseende på val av förlaga. Eftersom jag inte fick fram uppgifter om detta har dörrens konstruktion och funktion fått större betydelse.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)