Den organisatoriska tillitens betydelse för engagemang : En kvantitativ studie med syfte att undersöka organisatorisk tillit och engagemang hos vårdpersonal

Sammanfattning: Vårdkrisen har under det senaste decenniet varit ett faktum. Larm om överbeläggningar, långa vårdköer, ohållbara arbetsvillkor och kompetensbrist gör att vårdsektorn sakta men säkert urholkas. Vårdpersonal söker sig bort från arbete inom regionerna och viss personal lämnar till och med yrket helt och hållet. Detta väcker frågan om hur engagemanget ser ut hos den personal som finns kvar. Antagandet med hänsyn till denna bakgrund är att de problem som finns påverkar upplevelsen av den organisatoriska tilliten hos personal. Syftet med denna uppsats är därför att undersöka organisatorisk tillit och organisatoriskt engagemang hos vårdpersonal, samt hur variationen i organisatoriskt engagemang kan förklaras genom graden av organisatorisk tillit. Tillit- och engagemangsforskning som sådan är vida spridd och ofta med fokus på vad det är och vad det gör. Det finns flertalet studier som undersöker tillit och engagemang på en bredare front men desto färre som undersöker betydelsen av det i specifikt vårdsektorn i Sverige. Studien utgår från ett deduktivt förhållningssätt och de hypoteser som utvecklas baseras på tidigare forskning och teori vilka sedan testas. Uppsatsen som sådan är kvantitativ och det empiriska materialet har samlats in via enkäter. Den analytiska ansats som används är regressionsanalys, detta för att kunna skapa modeller vilka kan predicera vad som påverkar organisatoriskt engagemang. Resultaten visar att respondenterna i genomsnitt har högre organisatorisk tillit och affektivt engagemang medan det normativa och pågående engagemanget är lägre. Den bivariata analysen visar vidare att när organisatorisk tillit ökar prediceras det affektiva engagemanget att öka. Korrelationen mellan organisatorisk tillit och normativt och pågående engagemang visade ingen statistisk signifikans. Avslutningsvis konstateras inom ramen för denna studie även att kvinnor i genomsnitt har ett högre affektivt engagemang i jämförelse med män samt att det affektiva engagemanget ökar med ålder.