Sexmissbruk : – en social konstruktion i en kollektiv gemenskap?

Sammanfattning: Många individer lever idag som identifierade sexmissbrukare, men det råder delade meningar inom forskningsvärlden om vad sexmissbruk och dess ursprung egentligen är. Vissa menar att det är genetiskt betingat och en sjukdom, medan andra tolkar det som ett beteende eller ”viljesjukdom”. Samtidigt finns det anledning att skilja den medicinska betydelsen av sexmissbruk från den sociala, där den senare kan förstås som socialt konstruerad utifrån individers upplevelser och erfarenheter av missbruket. En förståelse för sexmissbruk som subjektivt, socialt konstruerat saknar stöd i forskningen och syftet med denna uppsats är därför att analysera detta, samt vilken mening upplevelsen av sexmissbruket får för aktiva respektive nyktra sexmissbrukare och deras anhöriga. Detta görs med hjälp av socialkonstruktionistiska och fenomenologiska begrepp genom en textanalys av diskussioner från ett onlineforum för en självhjälpsgrupp ägnad fenomenet. Den metodologiska ansatsen är delvis fenomenologisk och delvis hermeneutisk för att fånga konstruktionen och meningarna i upplevelsen av missbruket. Resultatet av studien visar att sexmissbruk, i självhjälpsgruppens kontext, kan förstås som både individuellt och kollektivt konstruerat. Den individuella konstruktionen handlar om sexmissbruk som en ond påtvingande kraft, där befrielse från denna endast kan nås genom kontakt med en högre makt. Den kollektiva konstruktionen handlar om hur sexmissbruk formar en gemenskap, där det pågår en gemensam kamp emot tillfrisknande och där gemenskapen i sig är det enda sammanhanget inom vilket tillfrisknande kan ske. Resultatet visar även att det meningsfulla i upplevelsen av sexmissbruket framförallt handlar om missbrukets negativa konsekvenser, exempelvis förlusten av meningsfulla (exempelvis monogama) relationer, men även om gemenskapen och samhörigheten till likasinnade.