Design för lärande i danssalen : En studie om danslärares kommunikation i gymnasial dansundervisning

Sammanfattning: Studiens syfte är att öka kunskapen om hur danslärare i gymnasieskolan kommunicerar med elever under lektioner och hur de designar undervisningen för att skapa förutsättningar för lärande. I studien deltog tre danslärare från olika gymnasieskolor och datainsamlingen utfördes genom de kvalitativa metoderna videoobservationer och intervjuer. Materialet analyserades utifrån tematisk analys (Braun and Clarke, 2006) med ett multimodalt designteoretiskt ramverk. Studien synliggör den rika repertoar av teckensystem som danslärarna använder i interaktionen med eleverna. De kommunicerar genom olika kombinationer av semiotiska resurser, som rörelser, gester, beröring, blickar, hållning, ansiktsuttryck, tal och ljud. Genom en komplex väv av visuella, auditiva och taktila meningserbjudanden skapar danslärarna förutsättning för lärande. Ingen resurs framstår som hierarkiskt överordnad. Även förhållandet till rummet och musiken tycks ha en viktig orienterande betydelse i dansundervisningen. Resultatet visar på att lärarnas kommunikation och undervisningsdesign sker i relation till elevernas teckenskapande, gymnasieskolans inramning, danstraditioner, utbildning, erfarenheter, kroppslig kunskap samt personliga uppfattningar. Struktur och disciplin tycks prägla undervisningen och samtidigt som lärarnas kunnande och ledning lägger grunden för lektionens utformande har lärarna en tydligt elevorienterad intention och anpassar sin didaktiska design utifrån samspelet med eleverna. Genom erfarenhet tycks danslärarna utveckla ett seende för var eleverna befinner sig i sin lärprocess, vilket har betydelse för vilken typ av vägledning lärarna erbjuder dem.