LIVET EFTER BARNDOMEN EN KVALITATIV STUDIE OM DET FÖRBEREDANDE ARBETET MED ENSAMKOMMANDE BARN INFÖR VUXENLIVET UTIFRÅN SOCIALARBETARENS PERSPEKTIV

Detta är en Kandidat-uppsats från Göteborgs universitet/Institutionen för socialt arbete

Sammanfattning: Ensamkommande barn och ungdomar är en grupp som är utsatta och sårbar på grund av de bakgrundsfaktorer såsom fattigdom, separation från familj, krig och förföljelse vilket ställer stora krav på samhällets stödinsatser. Övergången till vuxenlivet omfattas av stora förändringar där föräldrar spelar en avgörande roll, något som saknas i ensamkommande barns liv. Syfte med denna kvalitativa studie att undersöka hur socialarbetare i Göteborg och dess kranskommuner arbetar med att förbereda ensamkommande barn inför vuxenlivet samt hur uppföljningen ser ut. De förutsättningar och resurser som socialarbetare anser att dessa barn behöver för att vara förberedda inför livet som ung vuxen identifieras. Att bli vuxen är en komplicerad process där "vuxenblivande" kan definieras på olika sätt. Därför undersöks socialarbetarens perspektiv på ”vuxenblivande”; hur de definierar detta begrepp och vad det innebär att bli vuxen. Teori om socialt kapital, resiliens samt vuxenblivande appliceras för att besvara undersökningens syfte och frågeställningar. Undersökningens urval består av barnsekreterare och boendepersonal på HVB-hem som arbetar med ensamkommande barn. Studien visade att innebörden vuxenblivande varierade bland tidigare forskning, teoretiska utgångspunkter, de intervjuade samt den juridiska beskrivningen. Tidigare forskning har konstaterat att ensamkommande barn är en särskilt utsatt grupp med ett stort vårdbehov som kräver individanpassad vård vilket vår studie bekräftade. Resultaten från denna studie bekräftar att målgruppen ofta ställs inför svåra situationer med högre krav än jämnåriga födda i Sverige både under och efter vårdperioden. Vidare finns det indikation på att den ändrade utlänningslagen lagen (2016:752) inneburit en ytterligare osäkerhet kring barnens framtid. Normalisering och integrering är centralt för en god vuxenblivandeprocessen liksom betydelsen av att skapa tillit mellan ensamkommande barn och socialarbetare samt vem tar rollen som nyckelperson i barnens liv.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)