Deltagande i eller samröre med terroristorganisation - : Förenligt med den svenska föreningsfriheten?

Sammanfattning: Denna uppsats har till en början behandlat en svensk grundlagsskyddad fri- och rättighet, närmare bestämt föreningsfriheten. Det är en rättighet som har en stark förankring, i såväl internationell som nationell rätt. Exempelvis regleras den i Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och i den svenska regeringsformen (1974:152). En del av syftet har varit att undersöka hur vidsträckt denna rättighet är i bland annat ovanstående lagstiftning. Vidare har lagförslaget om ett införande av deltagande och samröre med terrororganisation utretts likväl som hur länder som Norge och Danmark har hanterat problematiken i nationell lagstiftning. Till hjälp har en rättsdogmatisk metod använts genom studerande av lagtext, förarbeten, utländsk praxis, direktiv och doktrin. Ett resultat som uppsatsen har utmynnat i är att föreningsfriheten är omfattande, med få inskränkningsmöjligheter. De begränsningar som finns upptagna syftar på sammanslutningar vilkas verksamhet är av militär eller liknande natur eller är rasdiskriminerande. Vad gällande deltagande- och samrörebegreppet är det i svensk lagstiftning inte ännu inskrivet. Förslaget är att den som deltar i verksamheten i en terroristgrupp på ett sätt som är ägnat att understödja, stärka eller befrämja terroristorganisationen också ska straffbeläggas. Likaså gäller de dem som för organisationen tar befattning med exempelvis vapen, ammunition eller liknande utrustning, uthyrning av lokal eller mark för verksamhetenen eller bistående med pengar eller på annat sätt. Detta behov har lagförts i Danmark och Norge där personer också dömts för brotten.