Bistå nödställd? - En undersökning om en civilkuragelag bör införas i svensk rätt

Sammanfattning: I Sverige finns det ingen lagstadgad skyldighet att bistå nödställda personer. Undantag finns i vissa situationer när det framgår av lag eller allmänna principer. Att se på när en okänd människa drunknar utan att hjälpa till, trots att personens liv enkelt kan räddas är idag straffritt. Syftet med denna uppsats är att med hjälp av en rättsdogmatisk metod utreda om en civilkuragelag bör införas i Sverige. Införandet av en civilkuragelag kommer att innebära att det finns en straffrättslig skyldighet att bistå nödställda personer, är det önskvärt att införa en sådan lag i svensk rätt? Införandet av en civilkuragelag kommer att innebära att strafflagstiftningen blir mer proportionerlig och majoritetens moral kommer att införas i lagstiftningen. Samtidigt kan det finnas problem med en sådan lagstiftning eftersom människor som bevittnar en olycka kan bli osäkra vad lagen kräver av dem i den aktuella situationen. Det kan vara mycket svårt att avgöra när en persons liv är i fara och hur farlig en räddningsinsats faktiskt är. Detta är omständigheter som kan medföra att vittnen till olyckor och slagsmål blir mer obenägna att hjälpa till. Det finns alltså en risk att lagen blir kontraproduktiv och frågan är om det är värt att införa en sådan lag av moraliska skäl om lagen leder till att färre människor hjälper till. Ur ett moralfilosofiskt perspektiv finns det en skyldighet att bistå personer i nöd. Från en utilitaristisk synvinkel kan det vara svårt att avgöra om detta är något som skall lagstiftas om eftersom en utilitarist alltid måste se till konsekvenserna av sina handlingar och välja det alternativ som ger mest nytta för flest personer. En pliktetisk syn på moral är att det inte går att lagstifta om moral eftersom det är en grundläggande princip i sig som inte ska vara föremål för statligt tvång. Avslutningsvis konstateras att det finns mer negativa konsekvenser av införandet av en civilkuragelag än det finns fördelar. Slutsatsen blir att en civilkuragelag inte är önskvärd i svensk rätt och den bästa lösningen blir att utvidga garantläran för att förhindra moraliskt oacceptabelt beteende i samhället.