“Det allra värsta har hänt” : En kvalitativ innehållsanalys av sorgememoarer skrivna av föräldrar efter deras barns dödsfall

Sammanfattning: Alla kommer någon gång drabbas av ett dödsfall av en nära anhörig och den efterföljande sorgen, ändå upplevs sorg som något som är svårt att prata om och dela med sig av. Denna uppsats undersöker hur föräldrar upplever sorgen efter deras barns bortgång genom att analysera fyra memoarer skrivna av sådana föräldrar. I synnerhet studeras sorgens förlopp över tid samt vilka aktiviteter som förekommer i sorghanteringen. Materialet bearbetas genom en konventionell kvalitativ innehållsanalys för att låta föräldrarnas framställning av sorgen stå i centrum. Resultatet visar att förlusten av ett barn innebär en stor omställning för föräldrarna som pågår under en lång tid. Sorgens förlopp delas in i fyra stadier. Det första stadiet fokuserar på föräldrarnas direkta reaktion på dödsfallet, vilket beskrivs som en chock. Det andra stadiet lyfter de sekundära förlusterna som flera drabbas av, samt ångesten att något annat hemskt ska hända. Det tredje stadiet beskriver känslan av ensamhet som de sörjande upplever, början på återgången till en vardag samt en omnavigering av vad det innebär att vara förälder. Det fjärde stadiet präglas av acceptans, lärdomar av sorgen samt insikten att skribenterna alltid kommer att vara föräldrar till sina barn. Under samtliga stadier används olika aktiviteter för att hantera sorgen. Dessa aktiviteter har antingen en distraherande eller sorgbearbetande funktion och båda kategorierna behövs vid olika tillfällen. Resultatet lyfter likheter mellan skribenternas berättelser samtidigt som individuella skillnader också framhävs för att illustrera att en sorg inte är identisk med en annan. I diskussionen jämförs resultatet med tidigare forskning om sorg samt Meads identitetsteori och Goffmans stigma för att förklara vad sorg innebär för individerna i en social kontext och hur aktiviteter för sorghantering kan liknas med och skiljas från copingstrategier.