En patriarkal paradox : En kritisk diskursanalys om exkluderingen av män som offer för våld i nära relationer

Sammanfattning: Denna studie har undersökt hur män konstrueras inom diskurser för våld i nära relationer för att vidare förstå varför mäns utsatthet inte är lika uppmärksammad som kvinnors utsatthet. Den teoretiska och metodologiska utgångspunkten i denna studie har varit Faircloughs kritiska diskursanalys med tillhörande tredimensionella modell. I kombination med Faircloughs modell tillämpades även teorin om ideala offer och genusteori med särskilt fokus på femininitet, maskulinitet och patriarkala strukturer. Det empiriska materialet har bestått av statliga och kommunala myndigheters och ideella organisationers utsagor då dessa har ett särskilt inflytande på samhällsstrukturen och huvudsakligen utformar arbetet mot våld i nära relationer. Studiens resultat visar att det råder klara könsföreställningar gällande offer och förövare inom diskurser för våld i nära relationer där kvinnor konstrueras som offer och män konstrueras som förövare. Ett jämställdhetsproblem framkommer i det empiriska materialet som grundorsak för fenomenet där maskulinitet kopplas samman med dominans och en våldskultur som kan uttrycka sig i våld mot kvinnor. Inom Faircloughs kritiska diskursanalys är språket en process och skapar förutsättningar för hur vi ser på världen och hur vi handlar i den. Inom dimensionen social praktik har resultatet därför visat att det finns en patriarkal paradox inom diskurser för våld i nära relationer då det beskrivs härstamma ur en ojämställdhet likväl som det bibehåller ojämställda patriarkala strukturer genom att tillskriva offer och förövare ett kön.