Straffrättslig ansvarsfrihet för våldsgärningar företagna inom idrottsutövning

Sammanfattning: I uppsatsen berör jag regleringen om ansvarsfrihetgrunder för våldsgärningar företagna inom ishockey och jämförlig kontaktidrott. Jag undersöker om det uppmärksammade Liljafallet har förtydligat gällande rätt och om regleringen kan anses rättssäker och förutsebar. Ansvarsfrihetsgrunderna som kan motiverar tillåtlighet i annars brottsliga våldsgärningar är den oskrivna undantagsregeln enligt läran om social adekvans och samtyckesregeln i 24 kap. 7 § brottsbalken. Grunden för ansvarsfrihet är att det finns ett godtagbart samhälleligt intresse som gör att straffstadgandet får stå tillbaka respektive att giltigt samtycke har lämnats av den gärningen riktas mot. Jag utröner gällande rätt vad gäller ansvarsfrihet som motiveras genom läran om social adekvans och samtyckesregeln generellt men också specifikt för våldsgärningar som företas under idrottsutövning. Genom att studera den juridiska doktrin, de inte så genomarbetade lagförarbetena samt Liljafallet kommer jag fram till att Liljafallet har förtydligat gällande rätt. Jag tycker mig kunna utläsa att samtyckesregeln kan motivera regelrätta gärningar förutsatt att deltagandet är frivilligt. Jag kommer också fram till att den oskrivna undantagsregeln kan motivera ansvarsfrihet i fall att våldsgärningen utgör en regelöverträdelse men fortfarande håller sig inom spelets idé. Det berör handlingar som anses påräkneliga för respektive idrott. Uppsåtligt våld som går bortom spelets idé och regler samt leder till allvarliga skador åtnjuter inte idrottens straffrättsliga särställning. Jag gör en kritisk analys av rättsreglerna utifrån rättssäkerhet, som enligt Åke Frändberg betyder ett rättssystem som tillhandahåller klara, tydliga och pålitliga svar på rättsliga frågor. Jag kommer slutligen fram till att regleringen inte är rättssäker och förutsebar gällande gärningar strider mot idrottens regelverk. Denna slutsats drar jag eftersom undantagsregeln som kan träffa dessa fall inte är lagstadgad och brister gällande tydlighet bland annat gällande hur en ska avväga huruvida gärningen är påräknelig eller inom idrottens ram. Jag drar vidare slutsatsen att utfallet vid en sådan prövning inte är förutsebar för den enskilda utövaren.