rökares och icke rökares upplevelser av rökning i offentliga miljöer

Sammanfattning: Rökning och passiv rökning är ett folkhälsoproblem som orsakar mycket ohälsa. På senare år har attityderna kring rökning ändrats från att ha varit rökarens rätt att röka till icke-rökarens rätt att slippa bli exponerad. Det här kan leda till konflikt mellan icke-rökare och rökare då många icke-rökarna vill slippa exponeras för tobaksrök samtidigt som rökarna enligt lag har rätt att röka i utomhusmiljö. Syftet med att göra den här studien är att undersöka rökares och icke-rökares upplevelser kring rökning med förhoppningen om att komma fram till en lösning där båda gruppernas upplevelser kan mötas. Icke-rökare vill slippa exponeras och rökare vill få röka i fred. Det finns ett problem med detta och det är att mycket av det tobakspreventiva arbetet som gjorts i Sverige syftat till att gör det besvärligt att vara rökare. Det finns därför ett motstånd mot att finna en lösning som rökarna kan uppfatta som positivt. Studien genomfördes genom att 20 intervjuer gjordes med 20 personer. Dessa valdes ut genom ett så kallat strategiskt urval som bestod utav 10 icke-rökare och 10 rökare, hälften män och hälften kvinnor, vilka analyserades med kvalitativ innehållsanalys. De fick svara på åtta frågor utifrån ett förutbestämd frågemall samt eventuella följdfrågor. Jag fann 12 huvudkategorier, sex från vardera grupp. I studien kom jag fram till att det handlar om de platser där grupperna mötts. Få icke-rökare störs utav rökning om de inte exponeras för den. De platser och situationer där icke-rökarna upplever att de exponeras för rökning är vid entréer till byggnader och i väntan på kollektivtrafiken. Det finns enligt resultatet stöd hos båda grupperna för införande av särskilda rökplatser. Motiven till dessa kan skilja sig åt något mellan grupperna, rökarna vill röka i fred och icke-rökarna vill slippa exponeras. Det finns önskan om ett avstånd om minst 15 meter från offentlig byggnad eller kollektiv trafik men det får enligt rökarna inte vara allt för långt bort. Det får inte bli för besvärligt för då ratas den särskilda platsen för rökning. Rökarna menar att det finns gränser för hur långt de ska behöva gå för att få röka. De vill inte heller behöva springa när tåget/bussen kommer. Vad som kanske är mest intressant när det gäller att icke-rökarna säger sig störas framförallt vid just entréer och platser där de väntar på kollektivtrafiken är att de platserna erbjuder exakt det som rökarna önskar vad gäller utformning av särskilda platser för rökning.  Det finns tak, askkoppar och sittplatser vilket gör att svaret på varför de röker just där kanske inte är så konstigt. Det finns inte något som hindrar dem från att röka där och platsen erbjuder exakt det som rökarna anser att en god rökmiljö ska erbjuda.