Kanon på högstadiet - kanon eller kalkon? En studie om ungdomars läsvanor och lärares val av litteratur på tre högstadieskolor

Sammanfattning: Följande arbete har som syfte att undersöka om en litterär kanon skulle uppskattas av lärare i svenska på högstadiet eller inte. Frågan problematiseras utifrån svenska som ett erfarenhetspedagogiskt ämne samt ett litterärt bildningsämne. Tidigare forskning visar att klassiker inte harmoniserar med svenska som erfarenhetspedagogiskt ämne. Studien har även analyserats och diskuterats ur ett postkolonialistiskt perspektiv där det västerländska ses som norm.Metoden som har tillämpats är enkätinsamlingar från årskurs nio och kvalitativa intervjuer på tre högstadieskolor. Därefter har intervjuerna transkriberats och sammanställts. Vidare presenteras enkätsvaren i stapeldiagram med en jämförelse mellan skolor samt mellan pojkar och flickor. Resultaten från elevenkäten visar att pojkar är mer negativa till läsning än vad flickor är, i enlighet med de senaste årens PISA-undersökningar. Flickor läser fler böcker än pojkar. Fler än de fyra i snitt som hinns med på ett läsår, vilket betyder att de läser mer på sin fritid och flickor lägger ner mer tid på läsning varje vecka än pojkar.Informanterna vill få sina elever att läsa mer och väljer då litteratur som eleverna kan känna igen sig i. De poängterar vikten av att läsförståelsen är viktig i alla ämnen och de önskar fler lästillfällen på samlingar och dylikt. Det är viktigt att få till läsningen som en vana. Sammanfattningsvis ställer lärarna sig inte helt emot en kanon men de är överens om att de inte enbart skulle vilja utgå ifrån en kanon. En kombination av ram plus eget utrymme verkar vara den bästa konstellationen. Studien visar att svenskämnet inte har tagit till sig de kulturella förändringar som går att se i samhället då flertalet av titlarna i klassuppsättning är västerländsk litteratur.