Rätten till staden från nos till svans : En etnografisk studie om hundägarens och hundens plats i staden

Sammanfattning: Rätten till staden är en ständigt pågående diskussion om människors möjlighet att använda sig av staden och skapa den verklighet de själva lever i. I städer finns människor som har sällskap av hund och som frekvent använder sig av det offentliga rummet. Uppsatsen syftar till att bidra med en förståelse för hundägarens och hundens plats i staden genom att undersöka hundägares och hundars användande av staden, deras upplevelser i det offentliga rummet och på vilket sett de kan ge uttryck för behov i staden.   Uppsatsens empiriska material har samlats in med den etnografiska metoden go-along för att undersöka hundägares och hundars vardagliga liv, samt genom en fokusgrupp med två etologer för att synliggöra hundens behov i planering. Det empiriska materialet har undersökts i relation till teori om rätten till staden, social rättvisa och more-than-human geography. Den sistnämnda teorin utgår från djurens rätt till staden som likställd människan. Med utgångspunkt i more-than-human geography antar studien en kritisk ansats mot hur hundars behov tillgodoses i den svenska planeringen. Studien visar på en avsaknad av hundägares och hundars rätt till staden. Detta tar sig uttryck i hundägarens vardagliga liv som en längtan och en saknad efter att kunna tillfredsställa sin hunds behov i staden, samt genom en osäkerhet och ett motstånd i användningen av stadens offentliga rum. Uppsatsen synliggör även en social konflikt mellan hundägare och icke-hundägare. Konflikten har sitt ursprung i hundägares vilja att nyttja staden på ett annat sätt än vad som är tillåtet, vilket innebär att hundägare bryter mot hundförbud och restriktioner i syfte att tillfredsställa sin hunds behov och intressen. Uppsatsen visar på en begränsning av hundens utrymme i staden som en effekt av att människans behov står i centrum för utveckling, samt som en följd av stadens ekonomiska drivkraft. Uppsatsen argumenterar för att ge hundar mer utrymme i planering för att stärka hundägares och hundars rätt till staden, men även i syfte att minska den konflikt som existerar mellan hundägare och icke-hundägare.