Skolkuratorers arbete mot ätstörningar : hinder, möjligheter och vägen framåt

Sammanfattning: Den psykiska ohälsan ökar i världen bland skolungdomar och däribland ätstörningar som är en av del av psykisk ohälsa (Folkhälsomyndigheten, 2018; Socialstyrelsen & Skolverket, 2016). I en undersökning gjord av Novus för Akademikerförbundet (2016) var det 85 % av skolkuratorerna som deltog i deras undersökning som upplevde att deras elever behöver mer stöd nu än tidigare. Enligt Kunskapscentrum för ätstörningar (KÄTS, 2015) har det visat sig att man kan drabbas av en ätstörning i väldigt ung ålder och att mörkertalet kring hur många som lider av en ätstörning är stort. Skolans och skolkuratorns roll och ansvar i att arbeta förebyggande är en resurs som kan förhindra att unga hamnar i någon form av ätstörning. Syftet med uppsatsen är att få en fördjupad kunskap kring hur skolkuratorer arbetar förebyggande mot ätstörningar men även hur arbetet med elever som lider av en ätstörning ser ut. De tre frågeställningar som ställdes var vilken roll skolkuratorn har när en elev har en utvecklad ätstörning, vad skolkuratorns roll är i det förebyggande arbetet mot ätstörningar och vad för hinder och möjligheter som fanns i det arbete. De teoretiska perspektiv som berörs för att koppla till vår studie är handlingsutrymme, legitimitet och kultursjukdom. Dessa teoretiska perspektiv berörde vi för att försöka få en djupare förståelse i vår studie. Fyra skolkuratorer har intervjuats till uppsatsen och där det som kommit fram under intervjuerna har sedan analyserats genom kodning, kategorisering och tematisering enligt en konventionell innehållsanalys. Resultatet visade på att skolkuratorerna inte arbetar förebyggande mot ätstörningar i någon större omfattning till följd av brist på resurser. Samtliga skolkuratorer lade istället ner mestadels av sin tid på att åtgärda akuta situationer. I arbetet med en elev som har en utvecklad ätstörning fanns det även där hinder då en skolkurator inte får arbeta behandlande utan ska hänvisa vidare till rätt myndighet men att samverkan inte alltid fungerade som skolkuratorerna önskade. De möjligheter som framkom i studien var att skolkuratorerna ville arbeta mer förebyggande och att de själva ansåg att de hade god kunskap om ämnet för att kunna arbeta på rätt sätt mot ätstörningar.