Robotens roll i juverhälsoarbetet : en kvalitativ studie

Sammanfattning: Mastit är ett stort problem hos mjölkkor, som leder till ökad kostnad och antibiotikaanvändning samt ger produktionsförluster och försämrad djurvälfärd. För att nå en mer hållbar produktion är det viktigt att utveckla strategier för att arbeta med juverhälsan. Automatiska mjölkningssystem (AMS) blir allt vanligare och förutom att minska arbetsbördan för lantbrukaren så registrerar AMS information vid varje mjölkning. Syftet med studien var att ta reda på hur lantbrukare använder sig av denna information för att arbeta med juverhälsan i besättningen. Detta undersöktes genom en kvalitativ studie baserat på djupintervjuer med nio lantbrukare, med AMS från DeLaval och anslutning eller tidigare anslutning till Kokontrollen (Växa Sverige), samt en litteraturstudie. Vid varje mjölkning mäter AMS bland annat mjölkmängd, mjölkflöde, mjölkningsintervall, konduktivitet och mjölkens färg. Lantbrukaren kan även välja att köpa till teknik för att mäta celltal samt laktatdehydrogenas. Denna information sammanställs sedan i dataprogrammet DelPro (DeLaval International AB, Sweden, Tumba), och det är genom DelPro lantbrukaren får tillgång till data. Resultatet av studien visade att lantbrukarna tycker att juverhälsan är något att ständigt arbeta med och deras mål var i första hand att få full betalning från mejeriet. Viss information från AMS använde sig samtliga lantbrukare av samtidigt som det varierade mycket hur annan information användes. Framför allt använde lantbrukarna informationen för att upptäcka kor med mastit och inte så mycket som ett stöd vid behandling av sjuka kor. Lantbrukarna upplevde dataprogrammet (DelPro) som lättanvänt, även om vissa tyckte att det var svårt att selektera bland den stora mängden information. Lantbrukarna tyckte att data från Kokontrollen var kompletterande till AMS och de upplevde en trygghet i att ha Kokontrollen i ryggen, speciellt om problem med juverhälsan skulle uppstå i besättningen. Men de lyfte också att provmjölkningen inom Kokontrollen ger en ögonblicksbild vilket kan bli missvisande då celltalet kan pendla från dag till dag. Då veterinären besökte besättningarna vid akutfall så frågade de generellt inte efter data från AMS enligt lantbrukarna. Inte heller besättningsveterinärerna använde informationen i någon stor utsträckning vid sina regelbundna djurhälsobesök. De besättningsveterinärer som kom från Växa Sverige valde istället att använda sig av information från Kokontrollen. Slutsatsen är att informationen från roboten användes på olika sätt beroende på vilken typ av utrustning lantbrukaren hade. Generellt skulle informationen kunna användas mer av lantbrukarna, både i deras eget arbete med juverhälsan men även i samarbete med veterinären.