Idrottens vägar till inkludering i föreningsmiljö. : En undersökning om NPF-anpassningar inom idrottsrörelsen.

Sammanfattning: Forskning visar att barn och ungdomar med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar,NPF, slutar att idrotta tidigare än barn och ungdomar utan NPF. Det finns också enproblematik där barn och ungdomar med NPF i högre grad är stillasittande. Samtidigtfinns det också en otydlighet kring vem (vilka instanser/organisationer) som bäransvaret för inkludering inom idrottsrörelsen. Studiens syfte var därför att undersökahur idrottsföreningar arbetar med barn och ungdomar med NPF, och hur möjligheternatill inkludering ser ut i idrottsföreningar. Studien använde sig av en kvalitativmetoddesign, där sju semistrukturerade intervjuer med befattningshavare i sju olikaidrottsföreningar analyserades genom en kvalitativ innehållsanalys. Resultatendiskuterades sedan med ett socialekologiskt perspektiv, där insamlade data visade påhur hälsofrämjande för personer med NPF kan påverkas på flera (socialekologiska)nivåer. Samarbetet mellan nivåerna visade sig vara av stor vikt för NPF-arbetet ochkunde medföra både hinder samt skapa resurser för NPF-hälsofrämjande. Majoriteten avföreningarna uppgav att de upplevde svårigheter att få det stöd som krävdes frånkommunen, samtidigt som alla föreningar hade en positiv upplevelse av samarbetet medRF-SISU. Därutöver uttryckte också majoriteten av föreningarna att det fanns ett behovav extra resursstöd för barn och ungdomar med NPF, vilket få av föreningarna hadeekonomiska förutsättningar att införa. Föreningarna var ofta beroende av ideellaeldsjälar och föräldrar som hjälpte till. Generellt fanns det en god förståelse hosrespondenterna i vad NPF innebär, där ”alla ska få vara med” i någon form uttrycktes avsamtliga respondenter. I majoriteten av föreningarna fanns det dock ingen handlingsplanför inkludering av personer med NPF