Källspårning och åtgärdstekniker för PFAS från återvinningsanläggning

Sammanfattning: SÖRAB:s återvinningsanläggning (ÅVA) i Hagby hanterar olika typer av avfall som t.ex. bygg- och rivningsavfall, textilier, grovavfall från hushåll, trädgårds-, elavfall samt farligt avfall. Vatten från behandlings- och lagringsytorna samlas upp, provtas och renas i anläggningens vattenreningsanläggning. Vid provtagning av processvattnet på anläggningen har poly- och perfluorerade alkylsubstanser (PFAS) påträffats. PFAS är ett samlingsnamn för flertalet syntetiskt tillverkade kemikalier och idag finns fler än 3000 olika PFAS-ämnen på världsmarknaden. PFAS har använts under många år i bl.a. brandsläckningsskum, impregneringsmedel samt vid tillverkning av teflon. Ämnena har tillverkats sedan 1950-talet men först under 00-talet uppmärksammades den miljöpåverkan som PFAS har. Syftet med projektresultatet är att förhindra eller reducera risken för ytterligare utsläpp av PFAS från föroreningskällan/föroreningskällorna. Målet var att undersöka och kartlägga vilka ytor/verksamheter som ger eller har gett upphov till PFAS i processvattnet samt ta fram förslag för hur föroreningskällan kan åtgärdas alternativt föreslå metoder för rening av slam och/eller vatten. Provtagning genomfördes på Hagby ÅVA genom stickprov i sju olika provpunkter under tre provomgångar med tre veckors mellanrum. Samtliga provpunkter vid samtliga provtagningar innehöll PFAS. Högsta halterna PFAS som påträffades i Hagby återvinningsanläggnings (ÅVA) processvatten synes i denna undersökning komma från de ytor där grovavfall, bygg- och rivningsavfall samt elektronikavfall sorteras och lagras. Då flödet på avrinningen från dessa ytor inte går att mäta på ett tillförlitligt sätt är det svårt att veta vilken yta som bidrar med störst mängd PFAS till vattenreningssystemet. Viss mängd PFAS kommer från vallen för inneslutna avfallsmassor som PFAS-halter från provpunkten visar. PFAS-halterna var konstanta vid samtliga provtagningar. Fortsatt kontroll av provpunkten behövs för att kontrollera att PFAS-halterna inte stiger, om så är fallet får vidare utredning av området genomföras. Förslag till åtgärd är att börja med att utreda hur bra reningsanläggningen, inklusive kolfiltret, på Hagby klarar av att rena PFAS från processvattnet. Frågor som behöver besvaras är hur mycket som släpps ut till recipienten och om PFAS/PFOS-halterna klarar riktvärdena. Ett annat förslag är även att slamsuga där det är möjligt samt undersöka om enskilda PFAS-källor kan identifieras och elimineras från ytorna. Metoder som anses lämpliga för rening av PFAS på Hagby är förslagsvis aktivt kol med ett ytterligare förfiltersteg med antracit eller sand för att förebygga igensättning av det befintliga kolfiltret på anläggningen. Förslag är att kontakta de anläggningar som använt sig av kombination av förfiltrering med antracit och kolfilter för att få information om erfarenheter av metoden, hur mycket PFAS-halter lyckats reduceras och kostnader för processen. En annan lämplig metod som har höga reningsgrader är jonbytarteknik (IEX). Försök behöver utföras specifikt för processvattnet på Hagby eftersom inga studier om rening av PFAS i vatten från ÅVA hittats i litteraturen. Nanofiltrering och omvänd osmos har hög effektivitet vid separering av PFAS. Nackdelen är att filtreringen inte är selektiv och att membranen riskerar att sättas igen vid behandling av processvattnet på Hagby ÅVA på grund av flera olika ämnen i vattnet. Fler metoder för behandling av PFAS är lovande som t.ex. elektrokemisk oxidation, biologisk behandling med kiselalger, plasmabehandling, ozonbehandling men är komplexa, dyra och behöver utvecklas samt effektiviseras för en möjlig uppskalning.