Att få människor att utrymma vid ett dammbrott, svårare i praktiken än teorin? : Faktorer som påverkar en utrymning utifrån ett individ- och tjänstemannaperspektiv

Sammanfattning: Introduktion: Dammbrott är en olycka som har en låg sannolikhet att ske men om den skulle inträffa ha katastrofala konsekvenser. Ett område som skulle drabbas vid ett dammbrott i Luleälven är Luleå kommun som ligger i mynningen av Luleälven. För att områden som anses vara av risk skulle kunna utrymma i tid innan vattennivåerna stiger är det av vikt att individen dels förstår varningsmeddelandena samt förstår vilket ansvar den har vid en utrymning. Kunskapen om varningar och vilket ansvar individen har vid dessa visar tidigare forskning på som låg. Syftet med studien var att få kunskap om vilken förståelse det finns hos individer gällande varningssystem vid ett dammbrott och vilken syn som finns på ansvarsfördelningen i utrymningsprocessen. Studien syftade även till att identifiera vilka hinder och möjliggörande faktorer som kan påverka individen vid en utrymning.  Metod och material: Studien följde en fallstudiedesign med mixade metoder som antog en deduktiv ansats. Den kvalitativa datainsamlingen innefattade semistrukturerade intervjuer med tjänstepersoner vilket baserade på ett avsiktligt urval, som arbetar inom krishantering. Den kvantitativa datainsamlingen skedde i form av webbenkäter, vars urval baserades på ett bekvämlighetsurval där individer som bodde i ett riskområde och var över 18 år, kunde svara på enkäten som skickades ut i Facebook-grupper för de boendeområdena som ansågs vara av risk. Analysen av datamaterialet skedde dels genom en deduktiv kvalitativ innehållsanalys där respondenternas svar analyserades utifrån tidigare förutbestämda kategorier. Det kvantitativa materialet analyserades utifrån både univariata och bivariata analyser samt tolkning av fritextsvar.  Resultat: Studien påvisade en gemensam bild kring att individer har en god förståelse kring vad varningssystemen innebär samt lämpliga handlingar därefter. Dock fanns en skillnad mellan åldersgrupperna där de yngre grupperna i större utsträckning inte vet vad de ska göra om varningssystemen larmar. Gällande ansvar fanns det även här en liknande bild där kommunen har ett stort ansvar i en utrymningssituation samt framfördes det att individen har ett ansvar, främst från respondenternas sida. En möjlighet som framkom var bland annat broschyren som skickades ut och många individer ansåg att den hade hjälp dem förstå vad de skulle göra vid ett dammbrott. Ett hinder som identifierades i samband med detta är att broschyren numera ligger på kommunens hemsida vilket innebär att personer som flyttar in till kommunen vare sig får kunskap om risken eller vad en ska göra om ett dammbrott sker.  Slutsatser: Sammanfattningsvis visar resultatet en liknande syn på kunskapen om varningssignalen samt lämpliga handlingar därefter både utifrån ett individ- och tjänstemannaperspektiv. Angående ansvaret att utrymma behövs vidare forskning då det behövs mer tillförlitlig data från ett individperspektiv. Framtida studier bör fokusera på åldersperspektivet med avseende på kunskapen och handling vid varning men också på de hinder som studien har identifierat.