Effekten av omvårdnadsstil på hundars reaktion vid plötslig ljudöverraskning

Sammanfattning: Under domesticeringen har hundar utvecklat en unik förmåga att kunna läsa av och tolka människans signaler och uttryck. Det har gett hunden en viktig roll för människan där vi nu ser hunden som en självklar del av vår familj, och behandlas som en familjemedlem. Men trots det komplexa bandet mellan människa och hund kan det uppstå problem som kan vara påfrestande i relationen. Stress, rädslor och ångest hos hunden har många negativa effekter, både på hundens hälsa och välfärd. Ljudrädsla är vanligt bland våra sällskapshundar och kan leda till problembeteenden som gör det besvärligt att vara hundägare. Vanliga reaktioner på åskoväder eller fyrverkerismällar kan vara allt från att flämta, darra och eliminering inomhus till flyktförsök där förstörelse av dörrar och möbler inte är ovanligt. För att stärka relationen och öka välfärden för hundar som lider av ljudrädsla är det därför viktigt att undersöka hur hundägare på bästa sätt hjälper hunden i stressande situationer. Hur kan vi människor förebygga så att situationen inte uppfattas som lika obehaglig? Det finns många likheter i relationen mellan hund och ägare som mellan barn och dess förälder. Därför har forskning börjat utreda om det finns samma typ av anknytning mellan parterna. Ett barns anknytning till sin förälder är en evolutionär anpassning för överlevnad, och har setts vara beroende av vilken omvårdnadsstil föräldern tillämpar. En lyhörd och säker förälder som tillgodoser barnets behov har ofta ett barn med säker anknytning, där barnet kan utforska omgivningen runt omkring med vetskap att föräldern finns där för stöttning och tröst i obehagliga situationer. Föräldrar som har svårare att uppfatta barnets signaler och är ängsliga, undvikande eller oförutsägbara i sin omvårdnadsstil har barn som anpassar sig efter detta, och utvecklar en anknytningsstil som matchar föräldern. Barn med ängslig, undvikande eller oförutsägbar anknytning har också svårare att hantera stressfulla situationer. Linkande anknytningsbeteenden har setts hos hundar när de undersökts tillsammans med sina ägare, som mellan barn och förälder. Det kan därför vara av betydelse om hur hundägarens omvårdnadsstil påverkar hundens reaktioner vid stressande situationer, såsom ett plötsligt ljud. I denna studie undersöktes hur hundförare med ängslig eller undvikande omvårdnadsstil påverkade hundarnas reaktion vid ett plötsligt obehagligt ljud (inspelade fyrverkerismällar). Den ängsliga hundföraren skulle bli rädd för ljudet och sedan agera lättad att båda hade klarat sig oskadda, genom att klappa och krama hundarna onödigt mycket. Den undvikande hundföraren skulle vara passiv och inte uppmärksamma varken ljudet eller hundarna. Resultatet visade att det fanns skillnader i hundarnas beteende beroende på vilken omvårdnadsstil den närvarande hundföraren hade. Hundarna höll sig närmare den undvikande hundföraren innan ljudet spelades upp, trots att den ängsliga hundföraren pratade mer med dem och ingenting annat påverkade deras beteende. Både under och efter det plötsliga ljudet stod hundarna mer med den ängsliga hundföraren, som både pratade med hundarna och tog fysisk kontakt. Detta var troligtvis en reaktion på hundförarens agerande snarare än ljudet. Hundarna visade dock fler tendenser till stressrelaterade beteenden tillsammans med den ängsliga hundföraren än den undvikande, vilket kan tolkas som att hundarna var lugnare med den undvikande hundföraren eller inte ville visa upp den stress som uppstod. För att ge hundar en bättre förutsättning att klara av obehagliga situationer verkar inte en ängslig omvårdnadsstil vara ett optimalt tillvägagångssätt, även om det krävs mer forskning inom området. Studien kan ändå användas för att belysa vilken roll ägaren har på hundens reaktioner vid plötsliga ljud.