Brottsrubricering och straffvärde vid olaga innehav av skjutvapen

Sammanfattning: I Sverige har det dödliga skjutvapenvåldet ökat under 2010- och 2020-talen. De flesta av brotten är kopplade till pågående konflikter i de kriminella mil-jöerna i utsatta områden i de svenska storstadsregionerna. Hur denna vålds-brottslighet ska förhindras har blivit en viktig politisk fråga. En av de strategier som har använts för att minska förekomsten av dödligt skjutvapenvåld har varit att skärpa straffbestämmelserna i vapenlagen. Det har handlat både om att höja straffen och om att ändra lagstiftningen så att fler gärningar bedöms som grovt eller synnerligen grovt vapenbrott. Den här uppsatsen handlar om brottsrubricering och straffvärdesbedömning vid vapenbrott. Eftersom lagstiftningen under senare år har förändrats vid ett flertal tillfällen så finns det ett behov av att undersöka gällande rätt. Fyra huvudsakliga frågeställningar kommer att tas upp: 1) förändringar i vapenlagstiftningen avseende brottet olaga vapeninnehav under 1900- och 2000-talen, 2) vilka omständigheter som avgör brottsrubriceringen vid grova och synner-ligen grova vapenbrott, 3) straffvärdebedömningen vid sådana gärningar, samt 4) i vilken mån samma omständighet kan beaktas till den tilltalades nackdel både vid brottsrubriceringen och vid straffvärdebedömningen.