Konflikten mellan buss och cykel i Stockholms innerstad

Sammanfattning: På senare år har cykeltrafiken i Stockholms innerstad ökat markant men tyvärr hamnar ofta cykel- och busstrafik i konflikt med varandra på grund av sina diametralt skilda förutsättningar i trafiken. Syftet är att redogöra för hur trafikmiljön för cyklister kan göras säkrare och arbetsmiljön för bussförare bättre. Uppsatsen begränsas till att omfatta beskrivningar av trafikslagens förutsättningar och hur olyckor, konflikter och tillbud mellan buss och cykel kan minskas i Stockholms innerstad. Detta gjordes med studier av olycksstatistik, litteraturstudier, fallstudier på några utvalda platser och kvalitativa intervjuer. Sett till antalet olyckor är det hårt trafikerade stråket mellan Slussen och Hamngatan värst. Sett till olycksförlopp är omkörningsolyckor vanligast, följt av högersvängsolyckor där högersvängande buss av något skäl kolliderat med cyklist. Bussförare tycks ha en mer negativ syn på cyklisternas framfart än tvärtom trots att det räknat i antal rapporterade olyckor borde vara tvärtom men då incidenter inte rapporteras är det statistiska underlaget för att dra slutsatser om detta svagt. De viktigaste råden som ges om hur konflikt och olycksrisk kan minskas är att förmå bussförare att förstå farorna med omkörningar när det är ont om plats, vikten av att bussar utrustas med bättre vidvinkelspeglar än idag eller något annat system för att göra föraren varse om cyklister i bussens närhet samt att planera gaturummet för att ge ett bättre samspel mellan trafikslagen. Idag skapas trafikseparering i gaturummet inte sällan med markeringar som inte fungerar för tung trafik även där andelen tung trafik är stor under samma period då cyklisterna är som flest. Detta bör ändras till att det görs tydligt att trafikanterna ska dela på ut rymmet.