Funktionsnedsättning inom ridsporten ur ridlärares perspektiv : en kvalitativ intervjustudie

Sammanfattning: Det kan ibland vara svårt för personer som lever med funktionsnedsättningar att få en fungerande vardag. En del anser att det är svårt att resa och ta sig runt själva och andra känner sig som en börda för sin omgivning. Det finns studier som visar att idrottsaktiviteter inte förekommer i samma utsträckning för unga personer med funktionsnedsättningar som det gör för unga personer utan dem. Det saknas forskning som belyser ridlärares upplevelser och erfarenheter av att undervisa och leda personer med funktionsnedsättningar inom ridsporten. Det finns behov av att synliggöra vilka utmaningar och möjligheter som föreligger med pararidningen och dess framtid. Syftet med den här studien är att undersöka verksamma ridlärares erfarenheter och tankar kring att undervisa elever med funktionsnedsättningar på ridskola. Frågeställningarna till studien är: Vilka utmaningar och möjligheter ser verksamma ridlärare med ridundervisning för ryttare med funktionsnedsättningar? Hur förhåller sig ridlärare kring frågan angående pararidningens utvecklingsmöjligheter på Sveriges ridskolor? Den här studien grundades på intervjuer med sex verksamma ridlärare på sex olika ridskolor under februari till mars månad år 2021. Ridskolorna valdes ut via handplockat urval och var de som erbjöd pararidning till sina elever. På grund av rådande situation med Covid-19 genomfördes intervjuerna digitalt då fysiska besök inte var lämpligt. Frågorna som ställdes i intervjuerna var semistrukturerade vilket resulterade i att alla respondenter inte fick exakt samma frågor även om de 20 grundfrågorna var samma för samtliga. Svaren analyserades genom tematiska innehållsanalyser och jämfördes sinsemellan vilket sedan genererade i kategorier kopplade till frågeställningarna. Kategorierna blev följande: Ridgrupperna där resultat som antal elever, antal grupper och antal minuter per lektion ingick. Mål för eleverna bestod av resultat om gruppernas mål eller ryttarnas individuella mål. Målen kunde antingen vara personlighetsmässiga eller prestationsmässiga men också om verksamheten hade mål om anläggningens utveckling. I kategorin utmaningar och möjligheter beskrivs de största skillnaderna med att undervisa personer med funktionsnedsättningar och personer utan dem samt hur respondenterna ser på verksamhetens utveckling inom området. Sista kategorin var utveckling och framtid där resultat beskrivs om hur respondenterna på respektive anläggning arbetar för att få fler medlemmar, hur eleverna anmäler sig samt om de aktivt arbetar för att bli mer attraktiva på marknaden. Genom att även redogöra för marknadsföringen blev det tydligt hur respondenterna såg på frågan kring ridskolornas framtid och utveckling. Ridlärarnas perspektiv på utvecklingen och framtiden för pararidning på ridskolor skiljde sig åt beroende på hur stor verksamheten var och hur väl ekonomin tillät förändringar. Resultaten i studien visade på att de största utmaningarna med undervisning av funktionsnedsatta personer var att nå fram till eleverna på ett sätt som fick alla att förstå. Eleverna med funktionsnedsättningar behövde fler resurser och mer pedagogiska instruktörer. Möjligheterna som betonades var att ridningen gav en lycka för både elever och instruktörer att uppnå något tillsammans. Såväl kroppslig och rörlig utveckling som personlig utveckling. Det var tydligt att ridlärare bör vara både flexibla och uppfinningsrika i sin undervisning. Slutsatsen av den här intervjustudien var att utmaningarna av att undervisa ryttare med funktionsnedsättningar är fler än möjligheterna. Utmaningarna var att skapa en säker miljö och att kunna nå fram till eleverna på ett pedagogisk vis. Ytterligare utmaningar var anläggningarnas faciliteter samt att få verksamheten att gå runt ekonomiskt. Möjligheterna som framhölls var främst att verksamheten skapade gemenskap och gav eleverna mål att se fram emot, exempelvis tävling. Det fanns stor utvecklingspotential gällande utvecklingsmöjligheterna på ridskolorna. Ridlärarna hade en ambition och önskan att ridskolorna ska kunna erbjuda en ännu mer anpassad anläggning. De avsåg därför att kunna utveckla anläggningen i form av: fler ramper, bättre utrustning och pedagogiska läromedel.