Sång, socialisation och självkänsla : En studie om hur vår livsberättelse kan forma bilden av oss själva sett ur ett sångperspektiv

Sammanfattning: Mitt syfte med denna uppsats har varit att utifrån en livsberättelse, här även kallat narrativ, undersöka hur man kan förstå mekanismerna runt självbild-självkänsla-självförtroende i relation till sångundervisning, ur ett sångsocialisationsperspektiv. Jag har i mitt yrke som sångpedagog många gånger mött elever med, enligt min uppfattning, god sångförmåga kombinerat med en oförtjänt låg självbild, och ofta undrat över bakgrunden. Metoden jag har använt är narrativ metod, en kvalitativ metod där man genom djupintervju, tar del av – och är som intervjuare även medskapare av – en människas livsberättelse. Livberättelsen ger oss människors egna tolkningar av oss själva och är samtidigt sociala konstruktioner. Muntlig berättelse berättar om händelser – men är också en händelse i sig. För genomförandet valdes halvstrukturerad och tematiskt guidad intervju för att få ett så djupt svarsresultat som möjligt. Jag träffade informanten vid två tillfällen och spelade in intervjun, som sedan transkriberades. Resultatet som jag kunnat utläsa är att informanten Lisas musikaliska socialisation kom igång relativt sent, men tog fart efter en julavslutning i femte klass. Hon är uppvuxen med den effektivitet och rationalitet livet på en bondgård för med sig, vill inte gärna prata om sina känslor och hatar att misslyckas. Mina slutsatser är att självkänsla är komplext – beroende av olika variabler och kan skifta ganska kraftigt beroende på arena. Självbilden (i relation till sång) är även den mycket komplex och beroende av flera samverkande faktorer, så som till exempel sång - och musiksocialisation, men även av andra faktorer under uppväxten kopplat till såväl familj och miljö, som skola. Detta har jag också sett exempel på i undersökningen.