Vinterväghållning för säkra cykelvägar : Ett driftperspektiv på Projekt Slussens cykelvägar

Sammanfattning: Trafiksäkerheten för cyklister vintertid är beroende av bra friktion, god framkomlighet och välplanerad cykelinfrastruktur. För att cyklandet ska kunna ske året om är det viktigt att kunna erbjuda cyklisterna säkra vägar vintertid. Genom olika driftmetoder kan cykelvägarna göras framkomliga även vid kyla och snöfall. I studien har metoderna konventionell snöröjning, sopsaltning och markvärme studerats. I Stockholms stad har utvalda cykelstråk sedan vintern 2013/2014 sopsaltats för att fler ska välja cykeln på vintern. Ytor i centrala delar av staden med högt fotgängarflöde värms idag upp av markvärme. Konventionell snöröjning med plog och sand används på gångytor och övriga cykelvägar. Dessa driftmetoder ger varierande resultat för framkomlighet och trafiksäkerhet. Cykelvägarna genom Slussenområdet är högt trafikerade då de binder ihop stadens cykelstråk från olika stadsdelar. Stockholms stad vill att cykeltrafiken ska öka ytterligare, vilket är något som läggs stor vikt vid ombyggnationen av Slussen. I rapporten har utformning av de nya cykelvägarna granskats och analyserats för att identifiera riskområden vintertid. Analysen bygger på tidigare mätningar, undersökningar och rapporter. Riskområdena är identifierade utifrån potentiell olycksrisk för cyklister, framkomlighet och drifteffektivitet. Förslag på vilken eller vilka av driftmetoderna som är mest lämplig har getts för varje område. Analysen visar på att det är bra om cykelvägarna sopsaltas. Där det förekommer många gångtrafikanter tillsammans med cyklister är det lämpligt att anlägga markvärme. Att sanda cykelvägarna är inte ett bra alternativ. Analysen visar även att det finns flera områden som kommer att vara problematiska för cyklisterna på vintern.