Ungas erfarenheter av vård och egenvård i samband med överföring från barn- till vuxensjukvård vid typ 1 diabetes -en enkätstudie

Sammanfattning: Bakgrund: Överföringen från barn till vuxensjukvård sker under en utmanande övergång i livet. Det är inte ovanligt att den metabola kontrollen försämras under tonår och tidigt vuxenliv. Egenvården kan utgöra en utmaning för unga personer med diabetes i denna period. För att utveckla modeller för överföring och strukturera överföringen på ett bättre sätt, utifrån ett personcentrerat förhållningssätt, behövs mer kunskap om de unga vuxnas erfarenheter av överföringen. Syfte: Syftet är att, hos unga med typ 1 diabetes, kartlägga erfarenheter av överföring från barn- till vuxensjukvård, vårdklimatet inom vuxensjukvård samt grad av empowerment och egenvårdsförmåga. Vidare att undersöka eventuella samband mellan dessa aspekter och diabetesrelaterad data. Metod: En kvantitativ tvärsnittsstudie har genomförts med hjälp av en webbenkät. Förfrågan skickades till totalt 147 unga vuxna med typ 1 diabetes. Slutligen besvarade 53 (36%) personer enkäten. Enkäten innehåller fyra formulär som mäter patienters erfarenheter av överföringen (TEXP-Q), upplevelse av vårdklimat inom vuxensjukvård (HCCQ) samt grad av empowerment (GYPES) och egenvårdsförmåga (SWE-Des SF-10). Resultat: TEXP-Q visade ett medelvärde på 62.8 (SD 11.0) och HCCQ ett medelvärde på 36.1 (SD 5.8). GYPES visade ett medelvärde på 62.2 (SD 8.1) och SWE-Des SF-10 ett medelvärde på 4.0 (SD 0.6). Ingen signifikant skillnad mellan könen sågs för något av mätinstrumenten. Inga samband kunde påvisas mellan nöjdhet med vården, diabetesduration, HbA1c samt antal månader mellan besöken på barn och vuxensjukvård. Av rapporterad data för HbA1c fanns endast 38% inom målområdet. Slutsats: Resultatet indikerar en förhållandevis hög grad av nöjdhet med överföringen från barn- till vuxensjukvård och bemötandet från vården, även om fler kvinnor skattade inom lägsta percentilen. De unga skattade en relativt hög grad av empowerment och egenvårdsförmåga, men fler män skattade inom den lägsta percentilen. Trots detta hade mindre än hälften av de unga en optimal glukoskontroll.