Distriktssköterskan och det svårläkta såret : en kvalitativ intervjustudie

Sammanfattning: Bakgrund: Förekomsten av svårläkta sår förväntas stiga i takt med en åldrande befolkning och ökande bakomliggande sjukdomar. Detta medför stora kostnader för vårdgivarna och behandlingstiderna riskerar att bli långa. Det innebär även mycket lidande och nedsatt livskvalitet för patienten. Svårläkta sår är en stor del av distriktssköterskans arbete, både inom primärvård och hemsjukvård. Motiv: Trots distriktssköterskors stora ansvar inom detta område är forskningsdata kring deras upplevelser samt hur de arbetar för att utveckla sin kunskap bristfällig. Syfte: Syftet med studien är att beskriva distriktssköterskors upplevelser av att behandla svårläkta sår samt undersöka hur de utvecklar sin kunskap.  Metod: Data har inhämtats genom semistrukturerade intervjuer med distriktssköterskor (N=10) inom primärvård och hemsjukvård, från mellersta och norra Sverige. En kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats har använts.  Resultat: Analysen resulterade i fyra kategorier; “Ett känslomässigt arbete”, “Möta människan bakom såret”, “Ett behov av organisation och samverkan” samt “Strävan efter kunskap och utbildning”.  Konklusion: Sårbehandling beskrevs som ett känslomässigt arbete där samarbete och struktur var viktigt. Distriktssköterskorna upplevde bristande organisation, kunskapsluckor samt avsaknad av fortbildningsmöjligheter. Det krävs mer forskning kring distriktssköterskors upplevelse av specialistutbildningen i förhållande till de kunskapskrav som ställs på arbetsplatsen. Resultatet ger även en fingervisning om politiska och organisatoriska förändringar som kan behövas och kan förhoppningsvis leda till en förbättring av arbetet med svårläkta sår. Detta skulle innebära minskat lidande och ökad livskvalitet för patienten.