Vertikal imbalans och stereopsis : En kvantitativ experimentell studie om hur relativ prismatisk effekt om 1 prismadioptri påverkar djupseendet

Sammanfattning: Syfte: Syftet med denna studie är att undersöka om stereoseendet på nära håll påverkas genom att skapa en vertikal imbalans inducerad av 1 prismadioptri och således om det kan ge information som kan ligga till grund för glasval vid exempelvis anisometropi i vertikalled. Metod: 30 deltagare mellan 20-31 år, med medelålder 22,9 + 2,12, som uppfyllde inklusionskriterierna undersöktes. Subjektiv refraktion utfördes och en korrektion togs fram för deltagarna. Därefter undersöktes stereoseendet med TNO-test, först med 1 prd inducerad framför det dominanta ögat, därefter med 1 prd inducerad framför det icke-dominanta ögat, och sist med endast full korrektion. Därefter sammanställdes och analyserades resultatet. Resultat: Det hittades inget signifikant förhållande mellan 1 prd inducerad i vertikalled och stereoseende på nära håll, oavsett framför vilket öga vertikalprisma placerades (p>0,05). När två outliers togs bort blev medianen för 1 prd framför dominant öga 90”, med 1 prd framför det icke-dominanta ögat 60” och med full korrektion 60”. Medianvärden och medelrankning visar en trend där stereopsis försämras med 1 prd inducerad i vertikalled, jämfört med full korrektion och störst försämring gavs med 1 prd inducerat framför det dominanta ögat. Slutsats: Studien visar att stereopsis på nära håll inte påverkas av att inducera 1 prd i vertikalled. Däremot kan studien påvisa en trend där stereoseendet påverkas negativt oavsett om vertikalprisma induceras framför det dominanta ögat eller icke-dominanta ögat. Störst försämring på stereopsis gavs när vertikalprisma placerades framför det dominanta ögat.