Tillämpningen av korrigeringsregeln och dess följdverkningar

Sammanfattning: Enligt den så kallade korrigeringsregeln i 14 kap. 19 § IL följer att när ett re-sultat av en näringsverksamhet blir lägre, till följd av att villkor som avtalats avviker från vad som skulle ha avtalats mellan sinsemellan oberoende nä-ringsidkare, ska resultatet beräknas till det belopp som det skulle uppgått till om sådana villkor inte funnits. Bestämmelsen är ett uttryck för en internation-ellt erkänd skatterättslig princip kallad armlängdsprincipen. För att tillämpning av 14 kap. 19 § IL ska ske krävs det dock vidare att den som på grund av av-talsvillkoren får ett högre resultat inte ska beskattas för det i Sverige. Vidare krävs det att det råder intressegemenskap mellan parterna så som intressege-menskap definieras i 14 kap. 20 § IL. Det tredje och slutliga rekvisitet för till-lämpning av bestämmelsen är att det inte av omständigheterna i övrigt framgår att villkoren kommit till av andra skäl än intressegemenskapen. Uppsatsen syftar till att undersöka vilka följdverkningar en skatteprocess vid en justering av internprissättning genom tillämpning av 14 kap. 19 § IL har. Särskilt gäl-lande de nyligen införda ränteavdragsbegränsningsreglerna i 24 kap. IL. För att uppfylla syftet har en rättsdogmatisk metod använts. En av de svåraste aspekterna vad gäller tillämpningen av korrigeringsregeln är att avgöra vad som är marknadsmässig prissättning. Intern rätt är knapphändig men enligt praxis från HFD kan vägledning hämtas från de av OECD publice-rade riktlinjerna gällande internprissättning. Användningen av OECD:s rikt-linjer får dock ses som kontroversiell från ett konstitutionellt perspektiv. Armlängdsprincipen är en internationell skatterättslig princip och många län-der har interna internationella skatterättsliga bestämmelser som liknar den i 14 kap. 19 § IL. Inom EU får detta särskild betydelse eftersom det föreligger krav att även interna skatterättsliga regler ska vara förenliga med den EU-rättsliga primärrätten. Mycket talar för att den svenska korrigeringsregeln är förenlig med EU-rätten och att det således inte föreligger något hinder för dess tillämpning. Det förefaller dock vara ett intressant område där utveckling kan komma att ske i framtiden. För att kontrollera så att multinationella koncerner tillämpar armlängdsmässig internprissättning finns vissa krav på dokumentationsskyldighet. Betydelsen av internprissättningsdokumentationen torde bli ännu större i framtiden ef-tersom Skatteverket numera anser att korrekt utformad dokumentation som tillämpats och som inte avviker från vad som kan anses vara en vedertagen uppfattning utgör skäl för nedsättande av och i vissa fall befrielse från skatte-tillägg. Skatteprocessen i internprissättningsfrågor torde ha sin utgångspunkt i om-prövningsinstitutet. I många fall ses det som att felaktig internprissättning ut-gör en oriktig uppgift som leder till att efterbeskattning och skattetillägg aktua-liseras. Det kan dock inte definitivt sägas att så alltid är fallet på grund av att Skatteverkets utredningsskyldighet kan uppstå vid så kallade öppna yrkanden. Skatteprocessen i internprissättningsmål får även anses vara något vidare än i övrigt vid beskattningsfrågor på grund av de kompensationsinvändningar som tillåtits i praxis även emellan beskattningsåren. Detta utgör ett avsteg från principen om beskattningsårens slutenhet som annars gäller som en process-ram vid beskattningsfrågor. Enligt de nya generella ränteavdragsbegränsningsreglerna medges enbart rän-teavdrag för ett negativt räntenetto med 30 procent av avdragsunderlaget. Av-dragsunderlaget beräknas i enlighet med 24 kap. 25 § IL och tar sin utgångs-punkt i det skattemässiga resultatet som följer av 14 kap. 21 § IL. Då en till-lämpning av korrigeringsregeln påverkar det skattemässiga resultatet torde detta innebära att följdverkningar uppstår som påverkar avdragsutrymmet. En tillämpning av korrigeringsregeln på en koncernintern ränta kan få dubbla följdeffekter eftersom det kan ses som att den del av ränteintäkterna som inte tagits upp på grund av felprissättningen är en sådan ränteintäkt som ska tas upp enligt 24 kap. 23 § IL.