"Vita Folkhemsdrömmar- Sverige Ska Bli Bra Igen" : Den traditionella klasspolitikens sönderfall i det etnifierade, samtida svenska folkhemmet

Sammanfattning: Genom tillämpningen av en textorienterad kritisk diskursanalys av Sverigedemokraternas framställning av “folkhemmet” och “folkhemsidealet” i partiets valmanifest inför riksdagsvalen 2010-2022, analyserades partiets appropriering av, den tidigare socialistiskt betingade, folkhemsdiskursen. Den empiriska undersökningen tar avstamp ur Per Albin Hanssons “Folkhemstalet”, från en remissdebatt i riksdagen år 1928. Det är från detta tal den här uppsatsen härleder folkhemsdiskursens normativa värden. Något som arbetet betraktar som korrelerande de värden som går att återfinna i den svenska välfärdsmodellen. Uppsatsen behandlar skiljelinjer av inklusion och exklusion i den folkbild som innefattas i Sverigedemokraternas diskursiva framställning av “folkhemmet” och “folkhemsidealet”. Uppsatsen belyser, i denna mening, hur approprieringen av det diskursiva “folkhemmet” och “folkhemsidealet” etnifierar den svenska folkbilden. Folkhemsdiskursen fylls, genom Sverigedemokraternas tillämpning av denna retoriska framställning, med partiets ideologiskt bundna normativa grundvärden, något som innebär ett moraliserande kring “folkets” kulturella och produktiva uppfyllelse av det svenska medborgarskapet. Den ideologiska framställningen i den Sverigedemokratiska approprieringen av folkhemsdiskursen betraktas generera diskursiva exkluderingsprocesser som i detta arbete liknas till yttringar av klassantagonism. Denna klasspolitiska närvaro som uttolkas uppstå i den diskursiva framställningen av “folkhemmet” och “folkhemsidealet” förklaras uppkomma genom Sverigedemokraternas omreformativa ambitioner, detta med intentionen att “återställa” den svenska välfärdsstatens funktion. Sverigedemokraternas appropriering av folkhemsdiskursen kan i linje med dessa ambitioner uttolkas genomsyras av en välfärdschauvinism som premierar en partikularism och förkastar den socialistiska universalismen, som återfinns som diskursivt centraliserat i det traditionella folkhemsidealet.  Det svenska “folkhemmet” och “folkhemsidealet” reserveras i den Sverigedemokratiska framställningen, diskursivt, till de samhällsgrupper som accepteras in i och uppvaktar “svenskhetsnormen” genom assimilation och välfärdsproduktivitet.