Relationen mellan lärare och elev : Skapandet av ömsesidig autonomi under lektionen

Sammanfattning: Syfte Studien undersökte vad lärare gör för att skapa en motivationsskapande relation ur ett elevperspektiv. Denna typ av relation definierades utifrån konceptet om en “ömsesidig autonomi” inom teorin “relationship motivation theory” (RMT). Tre frågeställningar formulerades, två handlade om hur elever upplever lärare som de har eller saknar en ömsesidig autonomi med och den sista frågade vad lärarna upplevdes göra för att skapa en ömsesidig autonomi. Metod Ett kvalitativt tillvägagångssätt användes för att få svar på frågeställningarna, detta genom semistrukturerade intervjuer med en deduktiv metod. En innehållsanalys med utgångspunkt i RMT användes för att bearbeta datan från intervjuerna. Urvalsgruppen bestod av åtta före detta gymnasieelever, hälften män och kvinnor, som hade tagit studenten för max två år sedan.  Resultat Ett resultat av analyserna var att respondenterna var relativt eniga om vad som behövdes för lärarens agerande i helklass. Många tryckte på vikten av att se elever som individer och inte en grupp, att visa tillit och ge eget ansvar uppskattades också mycket samt att vara skämtsam och avslappnad underlättade för att ställa frågor. Beträffande hur lärarna agerade mot individuella elever så handlade det ofta om anpassning till elevens förutsättningar. Åtskilliga respondenter beskrev lärare som kunde vara förstående, ifall eleven gick igenom en tuff period och anpassa sig därefter, i ett mycket positivt ljus. Lärare som upplevdes mer likgiltiga och anpassade sig sällan för olika individers behov, beskrevs istället som negativa. Slutsats Den ömsesidiga autonomin verkar kunna stärkas bland annat genom att läraren uppmärksammar elever som individer, står för sina misstag och visar tillit till eleverna. En avsaknad av ömsesidig autonomi handlar mer om att detta saknas än något som läraren gör.