Fostran till sportkonsumtion : - en innehållsanalys av barnprogrammet Lilla Sportspegeln

Sammanfattning: Barnen som publik har blivit en allt viktigare målgrupp för medieorganisationerna. Det finns en mängd TV-program i olika kanaler som riktar sig mot barnen som publik och många studier är gjorda om innehållet i olika barnprogram, men mycket litet är skrivet om relationen mellan barn och TV-sport. Temat för den här uppsatsen är att från ett medievetenskapligt perspektiv beskriva vad innehållet i ett barnprogram som Lilla Sportspegeln kan berätta om vårt samhälles syn på sport, barn och kön. Genom att studera innehållet i 5 avsnitt av programmet har material till en innehållsanalys samlats in. För att göra materialet hanterbart har analysen tematiserats i 3 huvudområden : kollektiva identiteter och relationer mellan generation och mellan genus, i syfte att försöka förstå och synliggöra hur programinnehållet förmedlar en sportideologi som kan ha betydelse för hur vi uppfattar barn och sport. Med hjälp av medieteorier från bl a John B Thompson, lyfts mediernas betydelse för ideologireproduktion fram. Detta kommuniceras av TV-mediet med hjälp av vissa symboliska former i en viss kontext, dvs Lilla Sportspegelns framställningsform. Kommunikation innefattar även en språklig dimension, som med begrepp hämtade från Deborah Tannen tillför de relationsskapande processer, som jag menar också finns i programmet och ger en motvikt till ideologibegreppets maktdiskurs. Ibland tjänar medierad sport de politiska och ekonomiska intressen som finns i ett samhälle, medan de i andra sammanhang inte alls har särskilt mycket med maktrelationer att göra. De maktrelationer som kommer till uttryck i Lilla Sportspegeln visar sig i förhållanden mellan generation och genus. I relationer mellan vuxna och barn är det de vuxna programledarna som har makten att definiera den sport som visas i reportagen. Genom olika programinslag fostras barnen till respekt för vuxna, av vuxna som själva internaliserat den sportideologi som de förmedlar såväl till de medverkande barnen i programmet, som till de tittande barnen i TV-publiken. Programmets vänskaplig atmosfär visar även exempel på hur goda relationer mellan barn och vuxna kan se ut, genom att de medverkande barnen till viss del respekteras av programledarna i inslagen. I relationer mellan kön delas den kollektiva identiteten i 2 separata delar, där killarnas könsidentitet innebär ett kollektivt idrottande tillsammans i en manlig gemenskap, medan tjejernas könsidentitet innebär att vara annorlunda som individer utan att tillhöra ett stort kollektiv av varken tjejer eller killar. Den kollektiva identiteten uttrycks även som ett medelklassideal, där barn förväntas ha möjligheter att självständigt välja en eller flera livsstilar inom idrotten.      Konklusion : Lilla Sportspegeln presenterar sport och idrott som en typiskt manlig verk-samhet. Ideologireproduktionen av sporten sker enligt samhällets manliga värderingsnormer, som överförs med hjälp av programinnehållet till den unga publiken, vilket också visar att barn numera är så viktiga för samhället att de tidigt ska fostras till sportideologins värderingsgrunder och inlemmas i sportkulturen. Det går även att uppfatta programmet som ett uttryck för att sporten förändrats och blivit mer jämlik, eftersom att tjejer också ges plats i programmet. Dock sker detta fortfarande på männens villkor, där tjejerna tvingas anpassa sig till en manlig struktur som definierar kvinnan som det andra och annorlunda, vilket därigenom stärker den manliga sportidentiteten och gemenskapen för ett manligt idrottskollektiv.