Klimatutsläpp från Region Uppsalas solcellsanläggningar ur ett livscykelperspektiv

Sammanfattning: Solceller är en del av en ny teknik för att kunna producera förnyelsebar energi som kan ersätta dagens fossila energikällor. Syftet med denna studie är att undersöka hur stora klimatutsläppen blir för de olika solcellsanläggningarna i Region Uppsala ur ett livscykelperspektiv, samt vilka faktorer som påverkar utsläppen. Det som har undersöks är klimatutsläpp från respektive anläggningar, vilka som var de mest bidragande utsläppsfaktorerna för olika solceller, samt hur anläggningarnas solceller förhållit sig till andra energikällor som också kan passa för energiplanering av hållbara städer. Solcellsanläggningarnas produktionsdata är av praktiskt uppmätta värden från Region Uppsalas Energiportal. Livscykelanalyser för solcellsteknikerna mono std, poly std, mono BiFacial, mono PERC, CIGS thin film och mono Half-cut togs fram och beräknades om för att passa Uppsalas förhållanden. Denna uppsats pekar på att tillverkningen är den största utsläppskällan i solcellers livscykel. Anledningen är den energi- och resurskrävande reningsprocessen av solcellernas kiselskiva. Även produktions- och transportland, samt solcellernas produktivitet påverkar utsläppen. Högre produktivitet, produktion från ett land med mindre fossil elmix och kortare transportsträckor är alternativ som ger minst utsläpp. Alternativ vind eller vattenkraft skulle släppa ut mindre växthusgaser än Uppsalas solcellsanläggningar, men anläggningarna släpper idag ut 1 080 ton mindre växthusgaser per år jämfört med om kol skulle använts. Solcellerna är därmed bra ersättare till fossila källor, men utsläppen är generellt högre än många andra förnyelsebara energikällor.