Finns det tid för tiden? : En undersökning om att utveckla tidsmedvetandet i gymnasieskolans historieundervisning

Sammanfattning: I en värld i snabb förändring, och med stora utmaningar inför framtiden, är det angeläget att synliggöra tiden och vad den innebär för oss människor. Undersökningen syftar till att besvara frågan på vilket sätt skolelevers uppfattning om tid idag kan utvecklas i den svenska skolan.   Undersökningen utgörs av intervjuer med fem gymnasielärare i historia. De har fått svara på frågor om deras bild av elevernas tidsuppfattning, samt på vilka sätt deras undervisning kan tänkas stimulera detta tidsmedvetande.   Resultaten visar att lärarna har en ganska negativ bild att sina elevers tidsperspektiv. Det beskrivs som att eleverna är starkt upptagna med sin egen tid och har svårt att blicka såväl framåt som bakåt i tiden. Samtidigt kan lärarna se en progression, med ”förbättrat” tidsmedvetande hos de äldre eleverna. För att utveckla tidsmedvetandet uppges en mängd olika strategier. De flesta av dessa innebär ett elevaktivt arbetssätt, där uppfattningen om tiden blir något som subjektivt konstrueras hos eleven. I några fall, till exempel genom arbete med tidslinjer, kan man även ana att ”gemensamma”, kulturellt skapade bilder av tiden förmedlas till eleverna.   Det står dock klart att det i första hand är det historiska stoffet, snarare än tidsperspektiven, som står i fokus i undervisningen. Att utveckla ett tidsmedvetande, så som det definieras i arbetet, blir därför något som i hög grad lämnas åt eleverna själva.