Uppfattningar om Gud, ödet och tro i sunnitisk teologi : En studie över skillnaderna och likheterna mellan de maturidiska och ash'aritiska strömningarna

Sammanfattning: Syftet i den här studien har varit att analysera skillnaderna såväl likheterna mellan de ash’aritiska och maturidiska skolorna, som anses vara de ortodoxa strömningarna inom sunniislamisk teologi, samt att förklara faktorerna som har bidragit skillnader och likheter. Frågeställningarna som har besvarats är följande; 1) På vilket sätt skiljer sig Maturidi-skolan från den ash’aritiska skolan? Vilka likheter respektive olikheter finns mellan de två teologiska strömningarna sett ur auktoriteternas uppfattning? 2) Hur kan skillnaderna alternativt likheterna mellan al-Taftazani och al-Ash’aris syn på Allahs attribut, ödet och tro förklaras? Källmaterialen som har använts för att analysera den maturidiska uppfattningen är Najm al-Din al-Nasafis verk ’Aqaid al-Nasafi och Sad al-Din al-Taftazanis bok Sharh ’Aqaid al-Nasafi, som är en kommentar på al-Nasafis bok. För det ash’aritiska perspektivet har Abu Hasan al-Ash’aris bok Kitab al-Luma analyserats. En kvalitativ metod har tillämpats i studie, där en närläsning av källmaterialen gjorts som sedan följts av en komparativ analys av dessa texter och nutida studier. I frågan om Allahs attribut och Guds form finns det inte större skillnader mellan skolorna. De anser att Gud inte kan tillskrivas en form, och att han har oskapade attribut. Det som skiljer är antalet oskapade attribut som nämns; även om maturiditer i över lag anser att det finns åtta oskapade attribut, nämner al-Nasafi elva, vilket visar att skillnader även finns bland teologer inom samma skola. Al-Ash’ari nämner däremot sju attribut. Angående ödet, kan man se att det finns en skillnad mellan skolorna på det sättet man betraktar då de använder olika termer för att förklara den mänskliga delen i handlingarna som utförs, men att de syftar på att förklara samma fenomen, nämligen att människor har en gudagiven förmåga att välja en handling fritt som de antingen belönas eller bestraffas av Allah beroende på innebörden av handlingen.  Den ash’aritiska och maturidiska synen på grovsyndaren är i princip samma; de anser att man till skillnad från kharijiter, som tror att syndare blir icke-troende, och från mu’taziliter, som anser att syndare varken är muslimer eller icke-troende utan i en position däremellan, att grovsyndare bör betraktas som muslimer. Deras förhållningssätt går att likna den murji’itiska, men är inte samma, då de anser att det finns en gräns för vem som kan betraktas som muslim.  Skillnaderna, men även likheterna, går att förklara utifrån tre faktorer. Den första faktorn är den tidigare traditionen där dessa skolor växte fram. Maturidism är en teologisk skola som uppstod i transoxanien, medan ash’arismen har sitt ursprung i området som utgör dagens Irak. Deras ursprungsplats har karakteriserat synsättet i skolorna, då den teologiska miljön har påverkat diskussionen de utfört, vilket är den andra faktorn. Den sista faktorn är tillvägagångssättet de följt.