Distriktssköterskans upplevelse av förskrivningsrätten.

Sammanfattning: Bakgrund: Sedan 1994 har distriktssköterskor fått förskriva läkemedel utifrån en lista som Socialstyrelsen ger ut och som revideras kontinuerligt. I en uppföljning som Socialstyrelsen gjorde 2004 sågs att distriktssköterskor trots att de såg klara fördelar med förskrivningsrätten ändå var väldigt försiktiga med att förskriva läkemedel. I Sverige har det inte genomförts så många studier när det gäller förskrivningsrätten och dess betydelse för distriktssköterskan i omvårdnaden och vilka faktorer som påverkar att förskriva läkemedel. Syfte: Att belysa distriktssköterskans upplevelse av förskrivningsrätten. Metod: I studien deltog 10 distriktssköterskor med förskrivningsrätt utifrån ett ”snöbolls urval” från tre olika vårdcentraler. Datainsamlingen gjordes med kvalitativ metod och bandade intervjuer med halvstrukturerade frågor som sedan analyserades med latent innehållsanalys som resulterade i fem kategorier. Resultat: Kategorierna som framkom under analysarbetet var kräver kunskap, ha kontroll, skapar osäkerhet, kräver kostnadsmedvetenhet och skapar frustration. Resultatet visade att distriktssköterskorna ansåg att förskrivningsrätten gav dem en viss ”status” och att de behöver förskrivningsrätten för att kunna arbeta självständigt och att de ger en specifik omvårdnadskunskap till sina patienter om deras läkemedel och behandling. Resultatet visade också på osäkerhet i förskrivningen, speciellt bland de nyutbildade. Sammanfattning: Distriktssköterskorna känner ett visst behov av kompetensutveckling, både att söka kunskap via Internet och farmakologisk vidareutbildning och att tid måste avsättas för att möjliggöra göra detta. En mer breddad förskrivning ses också som en naturlig utveckling inom sjukvården och då främst inom specifika områden som t.ex. diabetes, högt blodtryck, smärta och onkologi.