"Det var ett äventyr" - en studie om livet som flottare efter Piteälven

Sammanfattning: Flottning av virke i större skala inleddes i samband industrialiseringen i början av 1800-talet och ändå fram till slutet av 1960-talet var flottningen det dominerande och mest ekonomiska transportmedlet för virke. Succesivt tog lastbilarna över och flottningen avvecklades. Flottningen har haft en stor betydelse för de personer som har bott vid vattendragen i Norrlands inland. För många personer var flottningen inte bara ett yrke utan även en livsstil. Det övergripande syftet med detta examensarbete var att ta reda på hur livet var som flottare efter Piteälven i Norrbottens län mellan åren 1942 – 1982. I studien ville jag även lyfta fram kvinnans insats och betydelse för flottningsverksamheten. Källmaterialet samlades in genom kvalitativa intervjuer av före detta flottare och kockor, genom studier av historiskt källmaterial samt genom en litteraturstudie. Flottningen var ett tungt arbete med många riskmoment och bristfällig säkerhet. Från 1940-talet arbetade informanterna alla dagar i veckan, minst 10 timmars arbetspass till en undermålig lön. De övernattade i tält och möjligheterna att åka hem under flottningssäsongerna var begränsade. Mathållningen sköttes av en manlig kock som kallades ”gnistrare”, men på 1950-talet övertog kocklagen och kockorna det ansvaret. Under 1960-talet arbetade de flesta informanterna fem dagar i veckan, 8 timmar per dag. Under samma tidsperiod ökade möjligheten att sova i kojor och flytvästen introducerades. På 1970-talet började informanterna dagspendla och kocklagen avvecklades. Denna förändringsprocess av flottarnas arbets- och levnadsförhållanden innebar en förbättrad arbetsmiljö för flottarna. Stämningen och sammanhållningen inom flottarlagen karakteriserades av laganda, tillit, respekt och roliga påhitt. Efter att flottningen lades ner behöll ett fåtal informanter regelbunden kontakt med några flottarkamrater. Flottningen har påverkat de flesta av informanternas liv på något sätt och alla informanter erhöll erfarenheter och lärdomar från flottningen som de har haft nytta av senare i livet. Mitt intryck var att kamratskapet inom flottarlagen hade lämnat det starkaste avtrycket hos mina informanter. Det var inte vanligt att kvinnor flottade virke i Piteälven men däremot hade de en viktig roll i flottningen som kokerskor, både i hemmet och i flottningens kocklag. Kockan bemöttes med vänlighet och respekt och min uppfattning var att kockans arbetsinsats var mycket viktig. En sådan uppfattning fanns också om kockan i skogsbruket, som även hade liknande arbetsuppgifter och arbetsförhållanden som kockan i flottningen. Flottningen i Piteälven har inte enbart varit en viktig inkomstkälla för flottarna utan något mycket mer än så. Generellt var flottningen ett riskfyllt och krävande yrke men det var också ett arbete som skapade starka sociala band mellan flottarna. Det var inte enbart männen som bidrog till flottningsverksamheten, kvinnan var också betydelsefull. Flottningsepoken i Piteälven är över men flottarnas avtryck från den tiden finns kvar och förhoppningsvis kan denna studie bidra till att dessa avtryck och denna historiska verksamhet inte glöms bort.