Gymnasieelevers upplevelse av språkängslan under fransklektioner

Sammanfattning: Den här uppsatsen syftar till att undersöka gymnasieelevers grad av språkängslan i franskundervisningen och kopplingen mellan den och elevernas självupplevda förmåga i franska som främmande språk. Därtill ämnar detta arbete belysa i vilka situationer de ängsliga eleverna upplever sin talängslan vara som värst, och slutligen hur deltagarna i undersökningen önskar arbeta med muntliga aktiviteter i språkundervisningen. En kombination av kvantitativa och kvalitativa metoder tillämpas. En enkät delades ut i franskgrupper på två svenska gymnasieskolor. Det kvantitativa materialet analyserades statistiskt och på det kvalitativa materialet genomfördes en innehållsanalys. Det visar sig att språkängslan är relativt utbredd bland deltagarna och att det finns ett måttligt statistiskt signifikant samband mellan självvärderad språklig förmåga och grad av språkängslan. De mer ängsliga eleverna upplever att deras förmåga är lägre än de icke ängsliga eleverna. Därutöver framkommer att det framförallt är att svara på oförberedda frågor, och att läsa högt och tala inför klassen som framkallar ängslan hos eleverna. Slutligen visar det sig att majoriteten av deltagarna önskar arbeta med muntliga aktiviteter i par eller mindre grupper, och gärna med lekfulla uppgifter, med dialoger eller med skådespel. Avslutningsvis nämns vikten av att uppmärksamma fenomenet språkängslan. De pedagogiska implikationerna av upptäckten diskuteras kortfattat, och förslag till framtida forskning presenteras.