Rökavvänjningsmodeller - Vilken interventionsmodell är mest effektiv? En systematisk litteraturstudie

Sammanfattning: Rökningsrelaterade sjukdomar utgör, trots minskning av antalet rökare, en mycket kostsam post på både individuell och samhällelig nivå. Genom sitt dagliga arbete möter sjuksköterskan många av de individer som vill och är i behov av att sluta röka. För att uppnå goda resultat i form av bestående rökfrihet krävs evidens för att avgöra vilken rökavvänjningsmodell som är den mest effektiva. Syftet med denna studie var att undersöka olika rökavvänjningsmodellers struktur och effektivitet med avseende på individer som står i kontakt med sjukhus. Studien avsåg även att undersöka huruvida den mest effektiva modellen bör anpassas utifrån kön och/eller sjukdomsbakgrund för att uppnå ett mer fördelaktigt resultat. Metoden bestod av en systematisk litteraturstudie baserad på en kvasiexperimentiell samt tolv randomiserade studier. Resultatet visade att en intensiv intervention, med rådgivning och motiverande samtal, som fortgår under ett minimum av sex månader efter utskrivning medför högst andel rökfria individer. Resultaten gav även en indikation på att interventionen bör anpassas efter sjukdomsbakgrund. För individer med låg motivation kan användandet av bupropion inledningsvis stärka dem och sedermera leda till presumtivt rökstopp.