Leken som blev allvar? : En kvalitativ studie om hur ishockeyspelare upplever elitorganisationers arbete för den mentala hälsan.

Sammanfattning: Syfte: Syftet med arbetet är att undersöka hur kravbild, upplevd inre kontroll samt ledningens stöd inverkar på de egna stressorerna, det vill säga känslan av stress, hos elitishockeyspelare.  Metod: I studien har vi använt oss av en semistrukturerad intervjuteknik. Åtta kvalitativa intervjuer genomfördes med personer som spelar eller har spelat ishockey på elitnivå i Sverige och som på något vis pratat om sin mentala hälsa offentligt.  Resultat och slutsats: Resultaten visar att hockeyspelare som utsätts för höga krav, låg beslutsfrihet och lågt stöd arbetar i en spänd arbetsmiljö där psykisk ohälsa uppstår. Kraven ställs främst från jaget men även vissa yttre faktorer. Spelare upplever låg kontroll på grund av låg beslutsfrihet, skador samt tränare och andra intressenter de själva inte kan påverka. Stödet upplevs olika men en slutsats som dras är att det finns behov av mer utbildning inom ämnet mental hälsa för intressenterna inom sport management. Resultaten visar också att det finns ett stigma inom ishockeykulturen när det gäller psykisk ohälsa. Denna stigmatiska tystnadskultur är något ledare inom sport management behöver motarbeta för att kunna främja den mentala hälsan.  Examensarbetets bidrag: Studien har bidragit till en ökad förståelse för hur arbetsuppgifter, kravställningar, upplevd kontroll och stöd kan uppenbara sig inom sport management. Det behövs fler organisatoriska åtgärder som utbildning, samarbeten och riktlinjer för att behandla ämnet och skapa en förståelse för att den mentala hälsan bör behandlas med lika stor vikt som de fysiska skadorna inom elitorganisationer.  Förslag till fortsatta studier: Implementering av modellen i en jämförelse mellan sportorganisationer samt mellan andra länder. Jämföra dam- och herrspelare. Kompletterande studier kring ishockeyspelares hälsa, där man utgår från en annan modell.