När slaktaren gjort sitt: en kritisk diskursanalys av Arlas och Scans framställning av djurens roll i kött- och mjölkproduktionen

Sammanfattning: Människors användande av andra djur för sina egna syften och intressen uppfattas ofta som opropblematiskt och självklart. Syftet med den här uppsatsen är att synliggöra de bakomliggande ideologiska mekanismer som kan bidra till att möjliggöra och legitmera denna ordning, som kan benämnas speciesism. Med hjälp av Faircloughs kritiska diskursanalys analyseras Arlas och Scans egna beskrivningar av sina produktionsprocesser och djuren som utnyttjas i dessa, i en utåtriktad kontext. I uppsatsen argumenteras det för att kött- och mjölkproduktionen på olika sätt konstrueras som oproblematisk och legitm genom bland annat texternas krävda implicita förhandsantaganden och formuleringar av 'agency'. Djurvälfärd hävdas bland annat genom en djurskyddsnationalism som positionerar den svenska kött- och mjölkproduktionen som garanterat omsorgsfull gentemot det icke-svenska. 'Agency' formuleras på olika sätt så att djuren stundtals framställs som frivilliga subjekt och stundtals som varor, medan mänskligt ansvar ofta är osynligt. Slutligen är själva dödandet ständigt frånvarande i Arlas och Scans beskrivningar, vilket skapar ett avstånd mellan djuret och produkten.