Förbättrad planeringspolicy mot lågfrekventa beläggningsprocesser : - I en av Sandviks produktionsenheter

Sammanfattning: Att ha en god planeringspolicy för samtliga produktionsavsnitt i en produktionsanläggning är en viktig del i en organisation. Inom en industri med många produktvariationer och artiklar är det lämpligt att anpassa flera planeringsmetoder för effektiv planering mot samtliga operationer. I en av Sandviks produktionsenheter för skärtillverkning i Gimo var fokus riktat till att förbättra planeringspolicyn mot lågfrekventa beläggningsprocesser. I denna studie presenterar och optimeras planeringen mot två beläggningstyper vardera inom Physical Vapor Deposition (PVD) och Chemical Vapor Deposition (CVD). I grund för detta examensarbete finns en teoretisk studie, simulering samt fallstudier på Sandvik Coromant AB. Inom litteraturstudien presenteras huruvida Lean production kan användas som ett verktyg för förbättring. Studien analyserades och optimerades med simuleringsprogrammet ExtendSim följt av en visualisering av det framtida läget, ”busskonceptet”. Problemområdet med denna studie är att ledtiderna och bufferttider är höga för lågfrekventa beläggningsprocesser, samt att det är materialbrist vid chargeringen inför beläggningsprocesserna. I dagsläget planeras och genereras order mot tillverkningslinjer. Dessa tillverkningslinjer representerar flödet för en artikel. Med det nya busskonceptet ändras ordergenereringen, de lågfrekventa beläggningsprocesserna genereras inte längre efter tillverkningslinjer. Samtliga lågfrekventa beläggningsprocesser skapar en unik buss som representerar antalet skär det krävs för att bilda en charge. Då tillräckligt med material finns för att generera en buss släpps order ut till produktion. Det nya konceptet leder till att det alltid finns tillräckligt med order i produktion för att bilda en charge. Vilken i sin tur leder till minskade led- och buffert -tider, minskat genomsnittligt material i arbete (MIA) och därmed minskat Net working capital (NWC).